känslobud

Ikväll kom så tidpunkten då jag skulle få betala för mina känslor. Eller jag menar betala med mina känslor. Konstprojektet där Kosta Boda auktionerade ut glaskonst i 100 000-kronorsklassen. Betalningsmedlet var känslor. Den som kände mest vann auktionen. Kristin och jag värmde upp med öl på Radio Skanstull innan vi mötte upp resten av gänget för en härlig onsdagsauktion. Tyvärr gick budgivningen inte riktigt som jag skulle ha önskat. Uppenbarligen känner jag inte tillräckligt. Vilket ju är jävligt ironiskt i och med att jag annars får höra att jag känner för mycket. Mitt känslobud räckte till slut inte mer än till en trettiosjundeplats. Jag tog det som ett tydligt tecken på att mina känslor aldrig kommer att räcka till. Lyckligtvis gick vi efter auktionen till M5 och drack tills jag inte längre kände någonting.