Vi firade alltså min pappas 60-årsdag. Hurrarop, bubbel och tårta - både vanlig och smörgåsvarianten.
Det kom massa gäster som jag artigt hälsade på men jag fokuserade mest på att hänga med min brorson. Vi ägnade oss båda åt att klättra på saker som hans föräldrar inte ville att han skulle klättra på. Typ bokhyllor och dylikt. Sjukt spexigt.
Socialt utmattad tog jag sen tåget hem från en ödslig perrong i Alvesta. Möjligen kan det tyckas deppigt, jag tyckte dock att det var mest befriande.
Så här glad var jag över att vara tillbaka i Stockholm:
Så här glad var Kristin över samma sak:
Jag väljer dock att inte ta det personligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar