shambles

Jag har varit på Knarrholmen hela helgen. Det var fantastiskt på alla sätt och vis. Återkommer med rapport.

Medan jag har varit i västkust-extas har Babyshambles passat på att släppa en ny skiva efter sex år. "Va, finns Babyshambles fortfarande?!" är en högst berättigad reaktion. Jag hade helt missat att nåt nytt var på gång. Uppenbarligen har bandet varit i Paris i två veckor och spelat in skivan Sequel to the prequel. Efter en genomlyssning tycker jag att den är fantastiskt Pete Doherty-esque, vilket så klart är ett positivt omdöme. Doherty kommer alltid att vara en av mina main bitches.

Nu börjar jakten på biljetter till en konsert som med all säkerhet kommer bli inställd. Jag drömmer naivt nog fortfarande om en repris av den episka Babyshambles-konserten i Brixton hösten 2005. De hade släppt sin debutskiva samma vecka och vi flög över på vinst och förlust. Brixton Academy kokade, vi hamnade längst fram i ett hav av brittiska rock-kids och möttes av en gud som sjöng Fuck forever. Utan tvekan en av mitt livs bästa konsertupplevelser.