Jag vet att det kan vara svårt för er att tro, men även jag har mina gränser. Nu har jag nått min gräns. Eller jag nådde gränsen redan för ett tag sen, jag korsade den och vandrade outtröttligt vidare. Därför tillbringar jag den här fredagskvällen hemma. Jag stänger av min telefon, dricker kranvatten och har Bodil Malmsten som enda sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar