kärleken till en stad (eller flera)

Jag gör slut! Jag lämnar Malmö. Trots att jag älskar stan eller kanske just därför.

Till skillnad från kärleken till Stockholm, som långsamt växte fram, var kärleken till Malmö omedelbar. Där jag i Stockholm lärde mig att älska min förtryckare, drabbad av ett stockholmssyndrom som jag omöjligt kunde värja mig mot, älskade jag Malmö så fort jag steg av Öresundståget. Människorna och alla platserna. Falafeln och närheten till Köpenhamn, en stad som aldrig kommer att besvara min kärlek. Hur jag än anstränger mig, lär mig dess språk och dess gator, är stan out of my league, Köpenhamn kommer aldrig att älska mig tillbaka. Malmö älskar mig däremot ovillkorligt.

Göteborg var en älskare som blev en bästa vän, en vän som alltid kommer att finnas där om jag är ensam, en ständigt tillgänglig KK redo för en rolig stund. Kärleken till Malmö är eldigt passionerad, men det är tydligt att kärleken är ohållbar i längden. Jag kan omöjligt stanna kvar när det hela inte leder någonstans. Därför sticker jag. Innan kärleken dör ut. Jag förstår att det känns svårt nu, men om några år kommer du se tillbaka på det och inse att jag hade rätt.

Jag återvänder till Stockholm, jag kan omöjligt säga nej.

Dagens låt: El perro del mar - A better love
"and honey,

you deserve better than me, me,
better love
a better love,
a better love than me"