
Igår kväll behövde jag dock lite me-time och drack några folle samt ett par Gin & Sorbet med mina vänner. Min livskamrat lämnade dock aldrig mina tankar och redan vid tvåtiden sprang jag genom natten till hans väntande famn. Nu, morgonen efter, är han dock sur på mig och trilskas när jag försöker komma nära honom. Det känns inte bra, men med lite idogt arbete hoppas jag att jag kan reparera skadan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar