Nu efter tretton timmars alkohol kan jag bara konstatera att surströmmingsfester är in my heart. Dock är själva surströmmingen inte så mycket i mitt hjärta, den är i själva verket ganska långt utanför mitt hjärta. Smaken av fisken var lika vidrig som dess lukt. Ändock vill jag tacka Anders och Oscar för den ypperliga tillställningen som banade väg för den fabulösa kvällen.
Efter den fina surskivan bjöds det på mellanfest hos både Oscar och Suse innan det blev dans dans dans på Klubb Populär. Dansen som till en början verkade bli den tråkigaste någonsin visade sig att bli den bästa på länge; precis när man trodde att den skulle kulminera i Jonas Games ADHD-låt blev det ännu ett steg bättre med 25 years and running. Absolutely fabulous! (Och då har jag ändå inte nämnt den bästa acapellagruppen någonsin, som sjöng alla sina fantastiska hits på hemvägen). One hell of a party helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar