stressed out

Jag funderar på att börja med mindfulness. Lite medveten närvaro. Mer sinnesnärvaro och mindre sinnesfrånvaro. Anledningen är att jag är sjukt stressad. Hela jag är ett magsår waiting to happen. Jag är så stressad så att jag, precis som Björn Gustafsson, kissar hårt för att spara tid. Det är sjukt osoft. Visserligen kan jag gå runt och se sjukt busy och målmedveten ut med en snygg går-snart-in-i-vägen-look, men det känns inte helt värt. Just därför känner jag att jag aktivt måste stressa ner. Jag vet inte riktigt vad mindfulness är, jag får lite "Ta dig tid att lukta på rosorna"-vibbar men jag väljer att tolka det som att jag bara borde chilla lite mer. Ikväll bestod chillandet av att dricka öl på Judit och Bertil med gamla studiekamrater. Vips så känner jag mig genast mer avslappnad (troligtvis p.g.a. alkohol).

jag och dj mendez

Jag har tränat för andra dagen i rad. Jag önskar att jag kunde säga att jag enbart gör det för att komma i form, men den mörka sanningen är att jag även har ett annat skäl. Gymmet är nämligen det enda stället där jag med gott samvete kan lyssna på Darude - Sandstorm.

Radion blastar låt efter låt med stegrande syntar (varvat med reklam för telefonlån och guld-pantning). Det är en hysterisk house-version av Fading like a flower och DJ Mendez-doftande Maraca. Det är även Scooter-versionen av The logical song och DJ Mendez själv. Missförstå mig inte, det är låtar jag aldrig skulle få för mig att lyssna på hemma eller dansa till på ett dansgolv. Skulle en låt jag som jag på riktigt gillar slinka in i radions helvetesbrygd (exempelvis Robyn eller Britney) så är den söndermixad med ungefär 1000 BPM. Ändå älskar jag det när jag är på gymmet. Jag ökar takten när musiken stegras, tar i hårdare under refrängen och man kan till och med se mig mima "marararararaca" medan svetten droppar från mina ögonbryn.

File under "Saker vi inte pratar högt om".

fler bilder från drive

goodnight moon

måndagsbilden

Dagens måndagsbild föreställer den 80-talsdoftande filmaffischen för årets kanske bästa film Drive. Regisserad av danske Pusher-regissören Nicolas Winding Refn är filmen en dröm i kärlek, våld, spänning, snygga bilder och fantastisk musik. I huvudrollerna ser vi Ryan Gosling och Carey Mulligan med Mad Men-gudinnan Christina Hendricks i en biroll. Se den omgående!

Morgonens låt: Desire - Under your spell
"I don't eat, I don't sleep,
I do nothing but think of you"

att gå vidare

Jag har ägnat hela helgen åt att försöka återhämta mig efter närkontakten med A-Skars. Det har gått över förväntan. Jag har visserligen försökt googla fram var han residerar och undersökt mina möjligheter att byta namn till Sookie, men nu har jag släppt det. Jag har insett att Eric aldrig kommer väsa "Gergette is mine!" och sedan suga mitt blod (sjukt bortkastat att knapra järntabletter).

Idag var jag för övrigt i färd med att börja pickla mina egna morötter då jag insåg att klyschgränsen var nådd. Jag sa "Stopp Gergette! Nu går du för långt!", la tillbaka morötterna i kylen och bänkade mig istället framför några gamla avsnitt av Modern Family. Sjukt värd serie (jag identifierar mig med Manny).

Nu peppar jag på partiledardebatten. Hoppas på att det blir ett episkt throw down.

Helgens låt: 
Veronica Maggio feat. Kakan - Jag Kommer (Mash Up International Remix)
"hon är ganska ung och hon ligger naken,
reser mig, hon kollar r&b-baken"

PS: Låten är dansant bortom all sans och finns för gratis nedladdning här.

suck my blood eric!

Jag kom precis hem efter en never ending tillika urtrevlig after work. Efter sju (!) timmar på Riche bestämde vi oss för att avsluta kvällen med att svänga förbi en R0de0-fest. Något av ett antiklimax, där den största behållningen var ett ex av det senaste numret av tidningen samt en titt på Alex Skarskård in real life. Ja, han var jättelång. Nej, jag skrek inte "Suck my blood Eric!" (även om jag var sugen).

För övrigt är veckans roligaste sökfras som har lett till min blogg följande: Marcus Birro mediahora.

american horror story

American Horror Story, den nya serien av Ryan Murphy (mannen bakom Nip/Tuck och Glee). Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är helt perplex.

je suis un cliché

Ja, det är sant. Idag har jag tagit mitt klyschiga liv på Södermalm till helt nya nivåer. Jag har fått min första ekolåda levererad till dörren. Lådan är full av ekologiska grönsaker; pumpa, majs, lök, paprika, gula tomater, pepparrot och grönkål. Ikväll har innehållet resulterat i en värmande grönkålssoppa. Både gott och nyttigt! Naturligtvis har jag även satt helgens surdeg. Och allt detta har jag gjort iförd en flanellskjorta.

en onsdag i stocken

Oh, what a night! Helkväll med Elna. Först middag på Riche. Därefter vernissage för den nya Turner/Monet/Twombly-utställningen på Moderna Museet. Till slut utomhusöl på Den Gyldene Freden. Vad mer kan man begära av en onsdag i Stocken?

gossip boy here

Gossip Girl är tillbaka (tillsammans med en rad andra serier som jag potentiellt återkommer till i framtiden). Tråk-karaktärer som Vanessa och Eric är äntligen borta och istället har vi berikats med en monegaskisk prins och en fejk-kusin med mörka hemligheter. Och någon av huvudpersonerna är gravid (vill inte spoila vem)! Jag är pepp. GG är ändå GG. Dessutom ökar peppen inför min NYC-resa exponentiellt för varje glossig Manhattan-bild.

Jag är dock upprörd över att min favoritkaraktär Lily är spårlöst försvunnen. Dessutom saknar jag Jennys tvättbjörnssminkade nuna. Vem ska nu vara seriens moraliska röst? Funderar på att genast smälla upp en guerilla fashion show till hennes ära. Kanske på jobbet imorgon? Är det i något forum som er favoritbloggare hade gjort sig så är det banne mig struttandes i en guerilla fashion show.

tisdagsbilden

core

Jag var på ett stenhårt core-pass idag och fick skåda mina fysiska gränser. Tyvärr var det inte särskilt långt till gränserna. Ett tag var jag rädd att jag skulle svimma. Sedan slutade jag vara rädd och hoppades istället att jag skulle svimma. Allt för att smärtan skulle ta slut. Sjukt jobbigt, men nu när det är över känner jag mig som Leonardo DiCaprio i Titanic (innan skeppet sjönk). I'm the king of the world! Eller i mitt fall: I'm the king of Hornstull!

måndagsbilden

Ian McKellen är både Gandalf och Magneto. Kom över det!

sömn

Jag har haft den lugnaste/skönaste helgen på flera månader. Två hela nätter av ostörd sömn i nio timmar, ingen bakfylla, ingen söndagsångest. Jag inser att jag skulle kunna vara en helt annan typ av människa om jag bara sov ordentligt i vanliga fall. Glad, trevlig, tålmodig, skärpt. Istället för sur, otålig och lite långsam. Jag skulle hantera stress lika skickligt som Shakira dansar magdans och jag skulle inte längre se ut som The Walking Dead. Kanske borde jag investera mer i min sömn. För min egen och min omgivnings skull. Eller kanske inte. Hur intressant är egentligen en glad och utvilad person? Jag ser framför mig en Mia Thörnblom-klon. Sjukt ohett.

Dagens låt: Feist - Graveyard
"bring 'em all back to life"

lay of my land

Jag kommer precis från Magasin 3 och en guidad visning av Andrea Zittel-utställningen Lay of my land. Det var fantastiskt. Zittel bygger utopiska boendelösningar i öknen vid Joshua Tree, och känslan av öknen har följt med till Frihamnen. Själv tar jag med mig känslan ända hem till Hornstull med hjälp av utställningskatalogen, i vilken intendenten på Magasin 3 samtalar med konstnären.

Jag konstaterar att Magasin 3 nog har blivit min favorit av Stockholms alla konsthallar och bestämmer mig för att inom en snar framtid åka till Joshua Tree.

en evig sommar

Det är en evig sommar. Hela Hornstull är som en modevisning där de hippa får lufta sin finaste sommarplagg en sista (?) gång. Wayfarersen är på. Spontanloppisarna poppar upp som svampen i skogen. Med en islatte i handen kryssar jag fram längs vattnet och njuter för fullt. Jag älskar Hornstull.

tidernas roligaste kvitter

Jag funderar på om det här kan vara den roligaste tweet-en någonsin.

sven-harry

Efter en hel dags stenhårt jobb kände jag att jag var tvungen att skaffa mig lite själslig frid med en dos kultur. Jag gick och såg Karin Broos-uställningen på Sven-Harrys (konstmuseum). Museet residerar i ett vulgärt men inbjudande mässinghus i Vasaparken. Trots uppenbar tacky-potential gillade jag både museet med dess vitbetsade trägolv och Broos-utställningen med fotolika oljemålningar. Den själsliga friden var dock inte helt uppnådd så jag gick till Vasastan för en öl med ett gäng snygga exil-göteborgare. För att till slut uppnå total harmoni har jag nu satt min surdeg och ska precis sätta på veckans avsnitt av ANTM - All Stars. Jag är i himlen.

ett besök hos frisören (att bli gammal)

Numera klipper jag mig hos "Herrfrisör". Ja, stället heter så. I alla fall enligt den röd-vita flaggan som hänger utanför. Det ligger två gator från mitt jobb och skryter om att ha betjänat maktens män genom årtionden, ministrar, direktörer och ledamöter. Själva herrfrisören är en äldre herre med kritvitt hår. Det handskrivna gesällbrevet från Krakow skvallrar om en lång karriär som frisör. Här används klippmaskin mycket sparsamt. Istället används en sax, nackhåren avlägsnas med ett klassiskt rakblad. Därefter besprutas nacken med alkohol, vilket orsakar en skarp men härdande smärta.

Frisören är mycket fåordig. Det enda som i vanliga fall yttras är en överenskommelse om den önskade frisyren och några standardfraser om vädret. Den här gången var dock annorlunda. Helt plötsligt börjar han kommentera kvalitén på mitt hår, tjockt och friskt. Jag tackar med ett nervöst skratt. Därefter går han dock snabbt vidare till att peka ut vikarna i pannan som sakta kryper uppåt och till att skrockande peka på mina grånande tinningar. Jag svarar med fler nervösa skrattsalvor.

Jag vet inte om det var ett försök till någon slags male bonding, men jag gick därifrån inte bara med en fin frisyr utan även med en tydlig känsla av att jag håller på att bli gammal. Varje dag ett steg närmare döden.