att bränna upp kapitalismen

Jag är trött, tröttare, tröttast. Dock sjukt nöjd med festen. Tack för grymma danssteg och fina presenter. I ölkassan hittade vi en gammal hundralapp. Vi eldade upp den. Det kändes som att elda upp kapitalismen.

Det är ungefär allt jag orkar delge er.

Dagens låt: Kim Carnes - Bette Davis Eyes
"she's pure as new york snow,
she's got bette davis eyes"

...hela jävla natten

Nu är allt färdigfixat inför kvällens B-day Bitches!. Stilen på dekorationerna kan bäst beskrivas som Avril Lavigne-chique. Sjukt snyggt med andra ord. I dekorationsprocessen skedde dock en gaffatejpsolycka som resulterade i att mina läppar flåddes på allt skinn. Jag känner mig nu väldigt raw och gillar det skarpt. Peppen inför kvällen är större än J-Lo:s rumpa. Dans, dans, dans hela jävla natten.

on track

Ord kan inte beskriva hur mycket Peter Apelgren och Fredrik Lindström ägde i På Spåret-premiären. Jag lägger därför upp en bild.

I'm your man

Det här kan vara det finaste klippet i TV-historien. Från the L word. För er som inte har sett det förut kan jag ge en kort bakgrundshistoria. Ivan (drag kingen) är djupt förälskad i Kit som dock inte är lesbisk utan tycker bara att Ivan är en väldigt bra vän. Då gör Ivan det här:

club smocial

Club Social. Knappast. Mer Club Smocial.

Utan att bli bitter på livet kan jag meddela att när jag nu kom hem satt det en lapp i mitt trapphus om upphittade nycklar. (FAN!)

Update: Dessutom ska vi inte glömma bort det bottenlöst ironiska att jag bor tvärs över gatan från Assa Abloy, världsledande låsföretag som självklart har tillverkat låsen i min dörr.

borra upp mitt lås (bitch)!

Kuk! Jag har precis fått borra upp mitt dörrlås. Kostnad 1700:- (ungefär en Vibskov-tröja). Någonstans på väg till Majornas Bibliotek lyckades jag nämligen tappa bort mina nycklar. Trots ett desperat sökande som varade i flera timmar lyckades jag inte finna nycklarna. Jag kände mig som Nemos pappa minus det lyckliga slutet när han faktiskt hittar Nemo. Mina extranycklar hade jag naturligtvis i en vas inne i min lägenhet. Den enda vägen in i lägenheten var genom att hooka upp med låssmeden. En sjukt dyr, men givande date. Nu sitter jag på min säng och dricker vin.

Kanske ses vi på Club Social ikväll?

matlåderelaterad olycka

Jag hade en matlåderelaterad olycka idag. Det var banne mig inte vackert (alls). Min låda med veggielasagne läckte ut superäcklig lasagnejuice genom en plastpåse i hela min väska (över block och plånbok) samt ut genom väskbotten över min datorväska. Tvi, vad äckligt! Tvi! Tvi!

Därför blev jag extra glad när jag kom hem och hittade ett antal promoskivor i ett prydligt paket från Nneka på min dörrmatta. Paketet innehöll bland annat en skiva med She & Him (band bestående av M.Ward och Zooey Deschanel[!!!]). Deras potential är enorm. Nneka har även tipsat om Emmanuel Jal. Grymmeligrymt. Kolla in hans myspace.

Jag måste även kort uttrycka min avsky över användandet av ordet box i svenska språket (varje gång jag hör det önskar jag att jag vore döv). Det heter för helvete låda.

Dagens låtar:
Eric Prydz - Pjanoo (Dada Life Guerilla Fart #7)

Betula - Lagt kort ligger
"tror du du kan backa, går du på en nit
det enda du kan snacka, är **** (pip)"

att tala svenska

Jag gillar mycket när Eric, Alexander Skarsgårds vampyrkaraktär, talar svenska i True Blood.

måndag morgon(gåva)

Det är måndag morgon och jag bjussar på slutet av Henrik Vibskovs visning av sin the Mint Institute-kollektion. Observera särskilt det gudabenådade geniet Vibskov först i paraden, samt skjortan som jag äger sedan ett par veckor på den näst sista modellen. Om någon har kunskap om vad det är för svängig låt i klippet ber jag er att inte dölja denna kunskap.

louisiana

Lite bilder från utflykten till Louisiana. Det var mycket bra (trots snö och isande kyla [-3 grader]). Både utställningen av Per Kirkeby och manga-utställningen var sjukt maffiga. Favoriter var dock två tavlor av Francis Bacon och färgfältstavlan av Gerhard Richter.

Nu längtar jag tillbaka till Göteborg och bort från Smålands kokainliknande snötäcke.

denial

Jag sitter och tittar på film med mina föräldrar när jag trött efter dagsutflykten till vårt grannland i söder börjar gäspa (ljudligt). Då säger min pappa (full av omtanke): Om du är trött kan du gå och lägga dig, vi kan kolla klart på filmen imorgon. Varpå jag svarar: Tack för omtanken, men jag är faktiskt nitton år, jag kan själv avgöra när jag ska gå och lägga mig. På allvar. Jag reflekterade inte ens över att jag drog bort sex år av min egentliga ålder tills min pappa roat påminde mig om att jag faktiskt var 25.

Jag kommer av min korta anektdot osökt att tänka på det engelska ordet denial.

mama, I'm coming home

Idag tar jag snabbtåget (I wish) hem till Rydaholm. Som nybliven 25-åring hoppas jag där bli ompysslad som ett riktigt födelsedagsbarn. Jag tror att en konvalescenshelg i hjärtat av Småland är precis vad jag behöver efter de senaste veckornas kalashårda helger samt på grund av min krassliga hälsa. Nästa helg lovar jag dock vara back in the game.

Annat fint från igår är att Lissabonfördraget röstades igenom i riksdagen (weee!) och att det snöade lite (och smälte bort) på kvällskvisten.

På hemvägen lyssnar jag på:
Marit Bergman feat. Titiyo - 300 slow days in a row
"yeah, we made each other whole,
we lost it all,
well, I think it's time to let this go,
it's been 300 slow days in a row"

Anna Ternheim - Let it rain
"even the happiest families bleed"

ingen vanlig dag (världens finaste födelsedag)

Världens finaste födelsedag. Det är vad jag har haft. Världens finaste! For reals!

Efter en sjukt slapp dag, med bland annat min favoritfilm The Dreamers, kom (underbara) Kristin förbi med min favoritmat (take away från Saigon Zoo). Därefter skulle vi till Ida som hade bakat en rödbetskaka (sjukt god) i min 25-åriga ära. Vad jag inte visste var att Ida även hade gömt en massa av mina fantastiska vänner i sitt badrum. En efter en skuttade de sjungande fram när jag öppnade dörren. Jag var överraskad i kvadrat. Först hanterade jag situationen genom att gömma mig bakom en vägg men tog mig sedan samman till en orgie i tårtor och maffialek. Sjukt jävla bra.

Jag sa ju det. Världens finaste födelsedag! Tack, mina älskade vänner. Tack även för alla gratulationer ni har skickat. Tack. Tack.

SJ är sämst (alla kategorier)

Jag ska lämna allas vår favoritstad över helgen och behövde därför köpa tågbiljetter idag. Min frustration i köpeprocessen satte igång min kreativitet som resulterade i detta alster av paint-konst:

hopp inför framtiden

Paret Obama på CBS 60 Minutes från i söndags, i sin första intervju sedan valet var inte bara galet charmiga utan även högst förtroendeingivande. Jag känner stort hopp inför framtiden.

bränn efter läsning

Clooney, McDormand, Malkovich, Swinton, Pitt, Boström och Kitsch. Jag och Ida på Burn after reading. Bra. Mycket bra.

att bli trampad på tårna

Nu har det snart gått två veckor sedan Theodor J. trampade mig på tårna. Det var fint. Det här är Theodor:

britney's back #2

När jag tidigare idag gick in på min blogg och framsidan på nya Britney-skivan blickade upp på mig från datorskärmen drabbades jag av en smärre chock. Den är verkligen smaklös bortom all sans. Av någon slags masochistisk nyfikenhet var jag tvungen att kolla upp framsidorna på hennes tidigare skivor. Med en varnig för ohämmad smaklöshet presenterar jag dem här:

Jag kan inte bestämma mig för vilken som är fulast. Jag skulle egentligen vilja göra någon slags regressionsanalys av den groteska smaklösheten, men nöjer mig med att konstatera att vid en första anblick verkar smaklösheten öka exponentiellt för varje skiva. Jag låter er dra era egna slutsatser från min analys.

okynneslyssnar

Man lär sig något nytt varje dag. Idag har jag lärt mig att jag inte gillar tretimmarsföreläsningar om tillämpad statistisk analys. Jag gillar det faktiskt inte alls.

Min kväll tillbringar jag med min favoriträtt, sojakorvstroganoff, och Ida Sälls Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet. Dessutom okynneslyssnar jag på Brittan.

britney's back

Nya Britney-skivan har läckt. Och Britney är arg. Arg som attan (trots den sockersöta skivframsidan). Texterna kan mäta sig med den bästa skrytrappen. Beatsen med den bästa eurodiscon. Detta leder till min bästa måndagsmorgon på hela 2000-talet (okej, det kanske var en minimal överdrift).

Morgonens låt: Britney Spears - Kill the lights
"you don't like me,
I don't like you,
it don't matter"