do believe the hype

Jag kan garantera att Pitchfork-hajpen kring EMA är högst befogad. The Grey Ship är ljuset i mitt morgonmörker, flingorna i min pepparkaks-fil och studsen i min signaturgång.

Morgonens låt: EMA - The Grey Ship

våga leva!

Jag gjorde precis något som jag aldrig har gjort förut; jag köpte en hushållsost! Detta trots att klassiker som prästost och herrgårdsost fanns för samma pris. Det känns sjukt stort att jag vågade. Jag känner mig så jävla levande! Wohooo!

Galet långt inlägg jag skrev om ondskan igår. Jag var lite worked up. Nu funderar jag på att skicka inlägget till Ann Heberlein för att se om hon vill använda texten som förord till framtida upplagor av hennes bok om ondska. Jag menar, hon kanske känner att det skulle vara jobbigt att behöva fråga.

Dagens låt: Plura - Logiskt

"alla fattar utom du,

du har inte en aning om,

att jag tänker på dig precis just nu"

ondskans tänder

Jag har sånggrannar! Jag vill dö.

Det hela började strax efter att jag hade flyttat in i min lägenhet på Stenbox. Lägenheten ligger högst upp i huset mot en innergård och var ett tystnadens paradis efter alla år med psykogrannar, alkisgrannar och tiden i Smaklöshetens Högborg. Efter ett par veckor började jag dock höra märkliga ljud från badrummet. När jag gick för att undersöka saken var jag beredd på att hitta en skadad fågel i ventilationen. Istället hör jag min granne under mig "sjunga". Ja, jag skriver "sjunga" för jag kan verkligen inte kalla det jag hörde sång. Snarare en Carola-ansträngd röst som pressade fram toner ur sliskiga ballader. Snabbt stängde jag dörren och började omedelbart förtränga händelsen. För ett par dagar trodde jag det hela bara hade varit en ond dröm i samma liga som resultatet i det senaste riksdagsvalet. Föga anade jag att det hela bara var början på ondskans väg in i min lägenhet...

Under veckorna som följde hörde jag allt oftare tjejens ylanden upp genom rören. Jag började undvika mitt badrum, och började överväga att gå ut på gården för att kissa. Hennes sjungande var outhärdligt. Jag kämpade mot min starka lust att skrika "Effing, håll käften för fan!" rakt ner i ventilationen. Galenskapen var nära. Så helt plötsligt för ett par veckor sedan hör jag något nytt. Tjejen hade fått sällskap av en kille som sjunger stämmor med henne!!! *skräckfilmsljud*

De står varje dag och sjunger oändligt tråkiga ballader med sina Idol-skadade röster. Genom rören kommer deras gift. När jag trodde att det inte kunde bli värre ställer de sig igår på innergården och skriksjunger julsånger så det ekar mellan väggarna. I stämmor. WTF?!??? Vad är det för fel på människor?! Det är så jävla inte okej! Kan någon rädda mig från denna ondska?

måndagsbilden

Måndagsbilden den här veckan är en publicitetsbild för PJ Harveys nya skiva, som har den fantastiska titeln Let England shake.

nu är helgen slut

Boostade julkänslorna med en adventskonsert i S:t Pauli kyrka, ett stenkast från mitt hem. Bach och Händel i massor. Mycket trevligt. Under kyrkovistelsen råkade jag dock missbruka guds namn ett tiotal gånger och använde friskt diverse f-ord. Ej lämpligt.

Helgens mest skrattretande läsning är för övrigt DN:s artikel om "cocktailkungar". Skämskudde-varning utfärdas.

Nu är helgen slut.

Kvällens låt: The Essex Green - Sin City

"sin city, please don't take,

my lover's heart,

for mine will break"

good times in malmoe

Möjligen kan jag klaga på att det blåser kalla vindar och att min hals smärtar. Däremot kan jag knappast klaga på livet och dess rolighetsgrad. Igår bjöd Erik och Maria på fisksoppa, jag bjöd på folköl och billig rom. Efter att bjudningen var avklarad gjorde jag min premiär på Debaser i Malmö. Kanske inte världens bästa ställe, men där mina vänner är där bjuds det på all sorts of fun. Bland annat introducerade vi kebabdansen för skåningarna (se dansens upphovsmän illustrera den här) och utökade den med falafeldansen. Fun light!

Dagens låt: PJ Harvey - Written on the forehead

"let it burn, let it burn, let it burn, burn, burn"

senaste dygnet

Gosh, jag har drabbats av en kraftig bakfylla. Jag antar att det är sånt som händer vid intag av ansenliga mängder alkohol. Det senaste dygnet har varit en kavalkad av allt skabb-trevligt som Malmö har att erbjuda.

Igår var vi med jobbet på en blues-kväll som påminde starkt om Torsk på Tallin. Naturligtvis var det samtidigt helt fruktansvärt och alldeles, alldeles underbart. Därefter teamade jag upp med finbesökare från Gbg och gjorde Möllan. Alkohol var ett genomgående tema under hela kvällen.

Idag har vi läst Den bruna maten, hängt på Kronprinsen (jag fyndade en flanellskjorta i en gubbaffär och åt japanska degknyten) och druckit mitt livs godaste kaffe.

Efter en kraftig dipp (i fosterställning) är jag nu åter fit for fight. Ses i dimman (bitches)!

mmmmm, säkert!

Det gick faktiskt alldeles utmärkt att ta sig till Lund. Skåne är uppenbart en region som vet att hantera en snöstorm. I Lund väntade en dryg timme himmelsk spelning med Säkert!. Vilken röst, vilka texter, vilken kvinna! Mycket, mycket bra.

Publiken bestod för övrigt till 80 procent av skånska exil-norrlänningar som pratade sävligt om ditten och datten och gjorde sugljud när de menade ja.

hallå snöstormen!

Hallå, snöstormen! Trevligt att just du ville vara med oss idag. Bilar slirar, bussar uteblir, tågen kommenterar jag inte ens. Jag däremot hoppsar fram med mina signature hoppsa-steg. Varm om fötterna i mina nya Docs. Nöjd och glad över att dödskylan har förbytts i snö. När skåningarna ropar "Nauj!" ropar jag "Jau!" och hoppsar glatt vidare.

Dock sjukt jobbigt att jag i all denna glädje och snöstorm måste ta mig till Lund ikväll. Funderar på att börja hoppsa redan nu om jag ska hinna vara framme till klockan 21. Jobbigt.

jävligt B

Alltså, det kanske bara är jag men känns inte den här kylan ganska gjord nu? Jag har fått nyttja min varm-varma halsduk och öronlappsmössa. Nu räcker det.

Anledningen till att jag flyttade till Malmö var för att slippa den förlamande kylan à la Sibirien. Med Sibirien menar jag Stockholm, där snoret frös fast på kinden tillsammans med tårarna man grät för att vägen till jobbet var så lång. Ett par minusgrader är väl trevligt men den här extremkylan känns faktiskt jävligt B.

Morgonens låt: Säkert! - Får jag

"får jag träffa dig ikväll,

jag har ingen anledning till det,

tänkte först gå runt det,

tänkte råka springa på dig,

men nu är det bara så att jag,

orkar inte göra så,

antingen vill du träffa mig,

eller så vill du det inte"

these boots are made for stalking...

...and that's just what they'll do.

måndagsbilden

Veckans måndagsbild är en stillbild från modefilmen som Noomi Rapace gjorde till senaste numret av Bon. Den knappt två minuter långa filmen kan vara vinterns estetiska höjdpunkt. Noomi helt iklädd Thomas Tait på Orionteatern, omgiven av vildhästar.

But what is it that you feel when you feel "I"?

advent galore

Denna första advent inleddes med dammsugaren i min vänstra hand, moppen i min högra och Phil Spectors julskiva som soundtrack. Efter att mitt crib var skinande rent kom Emma och Grace förbi för ett adventsbak utan dess like. Lussebullarna radades upp på plåtarna liksom soldaterna i Kim Jong Ils parader. När vi sedan hade ätit oss mätta på en måltid av lussebullar och glögg gick vi på en adventskonsert i S:t Johannes kyrka, där jag fick tillfälle att sjunga Gå, Sion, din konung att möta-psalmen. Advent galore!

Dagens låt: Tyskarna från Lund - Achtung X-mas!

"down, down, down the chimney"

filantropen i mig

Igår tog jag fram den inre filantropen i mig och gick på en välgörenhetsmiddag för ett barnhem i Kenya. Det var en (trevlig) upplevelse som förhoppningsvis fungerar preventivt inför kommande västvärldsångest som väntar mig till julen.

Efter middagen gick jag på soulklubb på Babel och drack drinkar. Det var faktiskt riktigt trevligt trots uppenbar övervikt av Andres Lokko-killar (utan sina Lisa Milberg-tjejer). Jag tog till och med ett och annat souligt danssteg med handrörelser som indikerade att jag var into the groove.

Morgonens låt (på tal om Lisa Milberg):

The Concretes - All day

gergette är vaken

Snön lyser vit på taken, endast Gergette är vaken. Jag ska nämligen gå och jobba denna lördagen också. Känner mig inte helt olik Don Draper när han måste komma in till jobbet. Skillnaden är att drinkvagnen och ishinken är utbytt mot en (äcklig) kaffemaskin.

Morgonens låt:

The Walker Brothers - The sun ain't gonna shine anymore

på spåret, bones, tillsvidare

Vintermörker vik hädan! Här kommer På Spåret. Säsongstart med Jenny Östergren och Niklas Strömstedt vs. Ebba von Sydow och Stefan Holm. Det kan bli episkt (eller halvdant). Peppen vet inga gränser, även om favoriten Returen har ersatts av ett nytt moment.

Jag har värmt upp med Jersey Shore-avsnittet av Bones (s06e03). Bones gör antropologiska studier av the guidos. Fantastiskt roligt.

För övrigt kan jag meddela att jag har fått en tillsvidareanställning på mitt jobb. Jag känner att ett Yay! är på sin plats. En 27-årig samhällsvetare med en fast anställning. Sådana hör man inte talas om särskilt ofta.

Dagens låt: Kanye West feat. Nicki Minaj - Dark Fantasy

"well gather 'round children,

zip it, listen!"

tre bilder från min innergård

Dagens låt: Joni Mitchell - River

"I wish I had a river,

I could skate away on"

blues

Jag försökte bota min blues med att gå på teater. Såg Kärlek och Pengar på Intiman. Det var sådär (trots Bashk1m Nez1raj). Det är bara att ge upp och inse att Malmö-teater ligger och puttrar på en okej nivå, men klarar knappast av att bota en blues.

Det som däremot hjälper är nya Kanye West-skivan. My beautiful dark twisted fantasy är helt fantastisk. Redan i början av oktober varslade jag om skivans potential, men hade egentligen inte ens själv kunnat tro att det skulle bli så här bra. Inte sedan FutureSex/LoveSounds har en skiva med sjuminuterslåtar och typ hundra gästartister blivit en så bra, och sjukt nyskapande, helhet.

Den botar inte min blues men gör det mörkblå lite ljusare. All of the lights.

efter solsken kommer regn

Idag dog min fina farfar. Fem månader och två veckor efter min farmor. De var gifta i mer än sextio år.

mad (wo)men

Jag var ultrapultra dålig på att ta kort på min fest i lördags (kanske för att jag var upptagen med att blanda drinkar och att vara en perfekt värd i allmänhet). Lyckligtvis hade K sinnesnärvaron att grabba min kamera vid tvåtiden och gå loss med fotandet. Tyvärr hade en del hunnit gå, men här är i alla fall the best of the best på nattuglorna från lördagens Mad Men-fest.