bilder från amerikat (del 2)

Nu fortsätter nostalgitrippen. Den här gången från Portland, OR till Washington DC. Via en rad sydstater.

måndagsbilden

Världens snyggaste man var även världens snyggaste artonåring. Paul Newman.

bilder från amerikat (del 1)

Nu när det är söndag och det har gått tio veckor sedan jag kom hem från drömmarnas land tycker jag att det är läge för en nostalgitripp. Här kommer därför den första av tre delar med tidigare opublicerade bilder från the US. Kalifornien.

the killing

Jösses vilken helg. Jag är helt slut. Igår dans, dans, dans och tequilashots. Mingel på Vardagsrummet ackompanjerat av Coolio, 2pac och Will Smith. Idag bara jag, min soffa och Joel Kinnaman i The Killing.

kunst

Konsthösten har brakat loss. Därför begav jag mig snabbt ut med den nyinflyttade Kristo på en gallerirunda i Vasastan. Även om många förväxlade oss med konsten för att vi var så snygga var höjdpunkten ändå den fantastiska Cajsa von Zeipel på Andréhn-Schiptjenko. Om jag bara hade haft 160 000 kronor över hade jag utan tvekan slagit till på ett verk.

the last american marriage

Amy Poehler och Will Arnett ska skilja sig! Hur ska jag någonsin tro på kärleken igen? Världens kanske finaste kändispar på vilket jag har projicerat alla mina bilder av ett perfekt förhållande. Smarta, roliga, snygga och gifta i nio år. Det här är till och med värre än när Mila Kunis och Macaulay Culkin gick skilda vägar. Tur att Jezebel har tagit fram ett tiostegsprogram för att komma över tragedin. Jag är fortfarande kvar på steg ett.

lunch

flippade burgare

Kungsholmen har varit lite av en vit fläck på min karta över StockStock. Jag svänger förbi där nån gång varannan månad och går alltid vilse. Idag var det dags att göra något åt saken. Efter fyra månaders väntan gick Maja och jag äntligen till superhajpade Flippin' Burgers. Redan när vi kom dit ringlade sig kön som brödköerna i min barndoms Rumänien. Med lite tur fick vi dock snabbt en plats och kunde slurpa i oss hipsteröl och Ben & Jerry's-milkshakes. Vegburgaren var kanske inte något att hurra för men upplevelsen får ändå två hippa tummar upp. Efter festmåltiden tog Maja med mig på rundvandring på holmen och avslutade med öl på sjukt snygga AG. Mycket bra.

acqua di gio

På väg hem på tunnelbanan satte sig en kille bredvid mig med ett moln av Acqua di gio omkring sig (från då jag själv bar denna doft på gymnasiet vet jag att den är ganska svår att dosera). I vilket fall sköljde minnen framkallade av doften över mig likt en tsunami. Gymnasiets besatthet. Rökiga kaféer, timslånga skitsnack, gången jag tog på en obsession-killes cykelspår, tiden då allt och inget var möjligt och hela världen vilade på mina axlar. Minnena skiljde sig inte särskilt mycket från min verklighet idag. Bortsett från min parfym, mina gråa tinningar och avsaknaden av de rökiga kaféerna.

Dagens låt: Cat Power - Ruin

"what are we doing?

we're sitting on a ruin"

NSFW

Andra dagen på nya jobbet och jag insåg att det inte riktigt är läge att hänga upp min fina American Apparel-kalender. På mitt tidigare kontor hade jag den hängande på anslagstavlan ovanför mitt skrivbord. Jag hade inte reflekterat över den lättklädda Terry Richardson-stilen på fotografierna. Nu när jag tittade på den igen upptäckte jag dock dess olämplighet.

Jag tog hem kalendern men insåg att det inte finns plats att hänga upp den i mitt minimala råtthål till lägenhet. Nu funderar jag istället på att lotta ut den bland mina trognaste läsare. Det är fyra månader kvar med NSFW-bilder.

Jag bedömde även att min favoritbild på/av Robert Mapplethorpe inte heller riktigt platsade på mitt skrivbord. Jag vet inte men den där facist-chica stjärnan och automatvapnet känns på något sätt lite för edgy.

Min färggranna dödskallebild satte jag dock upp på mitt nya skrivbord. Om någon undrar kommer jag upplysa om att det är konst. I själva verket har jag den för att framstå som bad ass.

måndagsbilden

Ida introducerade mig för den fantastiskt snygga (inklusive alla skådespelare) filmen Les amours imaginaires. Det här är en scen från filmen och killen är den gudomlige Niels Schneider.

ny på jobbet

Efter en toppenhelg (toppenz, fantab, grejt!) var det idag dags att återvända till gruvan. Spännande nog började jag en ny tjänst. Det hela började med att jag släpade min flyttkartong en halv kilometer genom centrala Stockholm efter att ha tackat nej till erbjudandet om professionell flytthjälp med kommentaren "Varför ska någon annan bära det jag kan bära själv?!". När jag sedan satte mig ner med svetten pärlande i pannan och välkomnades till det nya jobbet kom den klassiska "ny på jobbet"-paniken där man ler och nickar instämmande trots att man inte fattar någonting av vad de pratar om. Efter en intensiv-googling kändes det hela dock mycket bättre. Peppen är inte liten. Snarare ganska stor. På bilden ovan kan ni skåda utsikten från mitt nya kontor.

Som om inte det räckte fick jag sedan finbesök på jobbet av Sofia. Efter en rundvandring gick vi till Vigårda för middag och till Bistro Jarl för måndagsöl. Nom, nom!

woop woop

Ida är på besök. Det firade vi med hemmagjorda fisktacos och kulturäventyr. Vi såg Yoko Ono på Moderna Museet och sprang på pinglorna Susanna och Karin. Sen hade vi superhäng med Nneka och pratade om att bli förföljd. Sjukt bra.

stammis

Vi har pratat om att ha stammisställen i Stockholm. Ställen där man hälsar på personalen när man springer förbi dem på stan. Det är inte helt självklart i den Kungliga Hufvudstaden. Ikväll lyckades jag dock besöka de tre ställen som jag skulle kalla stammisställen. Först åt vi moules frites på Riche, sen såg vi Sara Stridsbergs nya Dissekering av ett snöfall på Dramaten och till slut drack vi öl på supersunkhaket M5. Visserligen skulle jag aldrig hälsa på någon som jobbar på Riche på stan men visst är det ett av de ställen som jag besöker oftast. Från Dramaten skulle jag kanske inte heller heja på någon från personalen, jag upplever dock skådisarna som mina vänner. De som jobbar på M5 (supersunkhaket) hälsar däremot glatt på stan. Och jag hälsar lika glatt tillbaka. Ergo stammis.