kunst

Konsthösten har brakat loss. Därför begav jag mig snabbt ut med den nyinflyttade Kristo på en gallerirunda i Vasastan. Även om många förväxlade oss med konsten för att vi var så snygga var höjdpunkten ändå den fantastiska Cajsa von Zeipel på Andréhn-Schiptjenko. Om jag bara hade haft 160 000 kronor över hade jag utan tvekan slagit till på ett verk.

the last american marriage

Amy Poehler och Will Arnett ska skilja sig! Hur ska jag någonsin tro på kärleken igen? Världens kanske finaste kändispar på vilket jag har projicerat alla mina bilder av ett perfekt förhållande. Smarta, roliga, snygga och gifta i nio år. Det här är till och med värre än när Mila Kunis och Macaulay Culkin gick skilda vägar. Tur att Jezebel har tagit fram ett tiostegsprogram för att komma över tragedin. Jag är fortfarande kvar på steg ett.

lunch

flippade burgare

Kungsholmen har varit lite av en vit fläck på min karta över StockStock. Jag svänger förbi där nån gång varannan månad och går alltid vilse. Idag var det dags att göra något åt saken. Efter fyra månaders väntan gick Maja och jag äntligen till superhajpade Flippin' Burgers. Redan när vi kom dit ringlade sig kön som brödköerna i min barndoms Rumänien. Med lite tur fick vi dock snabbt en plats och kunde slurpa i oss hipsteröl och Ben & Jerry's-milkshakes. Vegburgaren var kanske inte något att hurra för men upplevelsen får ändå två hippa tummar upp. Efter festmåltiden tog Maja med mig på rundvandring på holmen och avslutade med öl på sjukt snygga AG. Mycket bra.

acqua di gio

På väg hem på tunnelbanan satte sig en kille bredvid mig med ett moln av Acqua di gio omkring sig (från då jag själv bar denna doft på gymnasiet vet jag att den är ganska svår att dosera). I vilket fall sköljde minnen framkallade av doften över mig likt en tsunami. Gymnasiets besatthet. Rökiga kaféer, timslånga skitsnack, gången jag tog på en obsession-killes cykelspår, tiden då allt och inget var möjligt och hela världen vilade på mina axlar. Minnena skiljde sig inte särskilt mycket från min verklighet idag. Bortsett från min parfym, mina gråa tinningar och avsaknaden av de rökiga kaféerna.

Dagens låt: Cat Power - Ruin

"what are we doing?

we're sitting on a ruin"

NSFW

Andra dagen på nya jobbet och jag insåg att det inte riktigt är läge att hänga upp min fina American Apparel-kalender. På mitt tidigare kontor hade jag den hängande på anslagstavlan ovanför mitt skrivbord. Jag hade inte reflekterat över den lättklädda Terry Richardson-stilen på fotografierna. Nu när jag tittade på den igen upptäckte jag dock dess olämplighet.

Jag tog hem kalendern men insåg att det inte finns plats att hänga upp den i mitt minimala råtthål till lägenhet. Nu funderar jag istället på att lotta ut den bland mina trognaste läsare. Det är fyra månader kvar med NSFW-bilder.

Jag bedömde även att min favoritbild på/av Robert Mapplethorpe inte heller riktigt platsade på mitt skrivbord. Jag vet inte men den där facist-chica stjärnan och automatvapnet känns på något sätt lite för edgy.

Min färggranna dödskallebild satte jag dock upp på mitt nya skrivbord. Om någon undrar kommer jag upplysa om att det är konst. I själva verket har jag den för att framstå som bad ass.

måndagsbilden

Ida introducerade mig för den fantastiskt snygga (inklusive alla skådespelare) filmen Les amours imaginaires. Det här är en scen från filmen och killen är den gudomlige Niels Schneider.

ny på jobbet

Efter en toppenhelg (toppenz, fantab, grejt!) var det idag dags att återvända till gruvan. Spännande nog började jag en ny tjänst. Det hela började med att jag släpade min flyttkartong en halv kilometer genom centrala Stockholm efter att ha tackat nej till erbjudandet om professionell flytthjälp med kommentaren "Varför ska någon annan bära det jag kan bära själv?!". När jag sedan satte mig ner med svetten pärlande i pannan och välkomnades till det nya jobbet kom den klassiska "ny på jobbet"-paniken där man ler och nickar instämmande trots att man inte fattar någonting av vad de pratar om. Efter en intensiv-googling kändes det hela dock mycket bättre. Peppen är inte liten. Snarare ganska stor. På bilden ovan kan ni skåda utsikten från mitt nya kontor.

Som om inte det räckte fick jag sedan finbesök på jobbet av Sofia. Efter en rundvandring gick vi till Vigårda för middag och till Bistro Jarl för måndagsöl. Nom, nom!

woop woop

Ida är på besök. Det firade vi med hemmagjorda fisktacos och kulturäventyr. Vi såg Yoko Ono på Moderna Museet och sprang på pinglorna Susanna och Karin. Sen hade vi superhäng med Nneka och pratade om att bli förföljd. Sjukt bra.

stammis

Vi har pratat om att ha stammisställen i Stockholm. Ställen där man hälsar på personalen när man springer förbi dem på stan. Det är inte helt självklart i den Kungliga Hufvudstaden. Ikväll lyckades jag dock besöka de tre ställen som jag skulle kalla stammisställen. Först åt vi moules frites på Riche, sen såg vi Sara Stridsbergs nya Dissekering av ett snöfall på Dramaten och till slut drack vi öl på supersunkhaket M5. Visserligen skulle jag aldrig hälsa på någon som jobbar på Riche på stan men visst är det ett av de ställen som jag besöker oftast. Från Dramaten skulle jag kanske inte heller heja på någon från personalen, jag upplever dock skådisarna som mina vänner. De som jobbar på M5 (supersunkhaket) hälsar däremot glatt på stan. Och jag hälsar lika glatt tillbaka. Ergo stammis.

jag är hemma

att lycksla

Ni sitter med all säkerhet hemma och undrar vad jag gör en onsdagskväll sent i augusti som den här. Jag är i Lycksele. Jag har redan lyckslat (!) till det med en laxburgare på det lokala etablissemanget Frasses och ska nu nyttja bastun som finns på mitt rum. Inga konstigheter.

cray-cray

Den här veckan läser jag en intensivkurs i engelska på jobbet. Under sex timmar per dag ska jag lära mig fackuttryck, artighetsfraser och att tala vackert. Efter de två första dagarna har jag insett att jag inte är helt kass på engelska, även om jag ibland kommer på mig själv med att låta som Svennis när jag pratar. Problemet är att jag är totalt hjärntvättad av popkulturengelska. När den brittiska herren som är vår lärare hälsar genom att säga "Good morning, how are you?" vill jag svara "Ab fabz biatch! And you?". När vi säger hejdå vill jag säga "XOXO". När han frågade "Have you read the news about Prince Harry?" ville jag säga "Yeah, he's totally cray-cray but completely gratuitous!". När vi får läxor vill jag säga "Cool...cool, cool, cool". Hittills har jag hållit mig, men från och med nu ger jag inga garantier. Det som finns inom mig måste få komma fram.

måndagsbilden

Efter den rafflande True Blood-finalen har jag bara en sak att säga: Pam, Pam, Pam.

gårdagen

Oj, oj, oj. Gårdagen. Det började med en ganska stillsam skaldjursfest och slutade med att vi som en glittersminkad armé begav oss till skogen för att dansa till soluppgången. Fantastiskt? Ja. Slitsamt? Eh...ja.

söndag på moderna

Efter gårdagens excesser behövde jag idag lite själslig terapi. Därför gick jag och Maria till Moderna Museet för lite konstterapi. Yoko Ono och Picasso vs. Duchamp. Efter två timmar och en kopp kaffe vandrade jag långsamt hem över Östermalm med inre frid.

Dagens låt: John Lennon - Oh Yoko! (Pocketknife's numero uno refix)
"in the middle of the night,
in the middle of the night I call your name,
oh yoko!"

sommar, sommar, sommar

Den här sommaren har jag försökt lyssna på så många sommarpratare som möjligt. Visserligen har jag valt bort de pratare som verkade totalt ointressanta (se Christina Lampe-Önnerud och Petter Stordalen) men annars har jag försökt lyssna förutsättningslöst. Jag har betygsatt de 31 sommarprogram som jag har lyssnat igenom på en skala från 1-5. Med ett medelbetyg på 3,32 så får 2012 års sommarpratare klart godkänt och jag är i det stora hela glad över att jag har lyssnat.

Sju pratare har varit exceptionellt bra, de har lyckats med konststycket att berätta intressanta historier på ett intressant sätt. Vissa har överraskat negativt (se Gudrun Sjödén och Jonas Jerebko) medan andra har överraskat positivt (se John Guidetti och Daniel Sjölin). Generellt konstaterade jag att idrottare inte borde sommarprata. De flesta var väldigt tråkiga. Det krävdes exempelvis en lesbisk kärlekshistoria för att göra Anja Pärson någorlunda intressant. Basketspelaren Jonas Jerebkos program var den enda jag inte lyssnade färdigt (pga. dödstråkigt). Författare och komiker lyckades bättre. De som pratade kring ett tema lyckades bäst. Generellt har musiken i programmen lämnat en del övrigt att önska, Amanda Svensson och First Aid Kit valde bäst låtar. Framtida sommarpratare bör överväga att låta någon annan välja musiken åt dem.

Nedan följer mina betyg. Mina femmor rekommenderar jag varmt. Det går att höra dem på SR:s webb.

Anja Pärson - 3

David Hellenius - 2

John Guidetti - 5

Klara Zimmergren - 5

Amirzai Sangin - 3

Emma Wiklund - 4

Neneh Cherry - 4

Klara och Johanna Söderberg - 4

Daniel Sjölin - 5

Gudrun Sjödén - 1

Heidi Andersson - 3

Daniel Ek - 2

Jenny Jägerfeld - 4

Elsa Billgren - 2

Daniel Espinosa - 4

Eskil Pedersen - 3

Rakel Chukri - 3

Eskil Erlandsson - 2

Marta Vieira da Silva - 3

Sara Bergmark Elfgren - 3

Soran Ismail - 3

Märta Tikkanen - 3

Birgitta Svendén - 3

Shima Niavarani - 5

Martina Haag - 2

Lotta Lundgren - 5

Ison Glasgow - 5

Lotta Schelin - 1

Amanda Svensson - 5

Marie Göranzon - 4

Henrik Dorsin - 2

vi måste våga prata om choupette

Hörni, vi måste våga prata om Choupette. Karl Lagerfelds katt. Den nyss ett år fyllda kissen flyger privatjet, vägrar äta från golvet och har snart 16 000 följare på Twitter. Hon är även en ny fixstjärna på modehimlen. Hon har redan hunnit göra jobb för i-D, V Magazine och Harper's Bazaar. Nu verkar hon också ha blivit signad på IMG Models, modellagentur för bland annat Lara Stone och Gisele Bündchen. Det är oklart om det hela är ett tecken på den stundande apokalypsen eller ett examensprojekt från Konstfack som på ett raffinerat sätt kommenterar vår samtid. I vilket fall är uppenbarligen katt det nya Kate.

teaterhösten

Hösten gjorde storstilad entré idag. Sjok av regn gjorde att höstjackan åkte fram. Dagen lämpade sig även ypperligt för att inleda teaterhösten. Top Girls på Stadsteatern. Feministisk kultpjäs från 80-talet. Mycket bra. Mycket aktuell. Mycket deprimerande. Jag måste sluta ägna mig åt ångestkultur. Kanske borde jag se en härlig buskis istället. Gergette goes Stefan och Krister liksom.

50 cent på Bromma Blocks

Det här är det bästa som har hänt mig på hela veckan. 50 Cent ska komma till mediabutiken Expert på köpcentret Bromma Blocks. Möjligen tänker ni att han kommer för att lansera någon ny skiva. Så är dock icke fallet. Han kommer för att signera hörlurar! Egentligen borde jag kanske inte bli så förvånad (läs: road), det är en logisk fortsättning på Ayo Technology hans gamla låt med Justin Timberlake. I vilket fall är det fruktansvärt roligt. Förhoppningsvis kör han en ny version av sin genombrottshit Wanksta: You say you're a wanksta but you never shot none. You say you're a wanksta but you've never been to Bromma Blocks. Hoppas bara att han inte gör som 2007 när han ansåg sig vara för stor för Hultsfred och ställde in.

Till hans försvar måste jag dock säga att hans nya låt New Day, som han har gjort tillsammans med Dr. Dre och Alicia Keys, är en fantastisk hiphop-dänga.

måndagsbilden

Efter Uma Thurman, Madonna och Michail Gorbatjov tar nu Michael Phelps vid som modell för Louis Vuitton. Denna kontroversiella speedobild kan visserligen kosta honom några olympiska guldmedaljer (något om att man inte får göra reklam för andra än de officiella OS-sponsorerna) men ger honom mängder av modecredd som allas vår favoritsimmare var i desperat behov av efter den pinsamma Head & Shoulders-reklamen. Het, hetare, hetast, hetare än hetast.

Jag bifogar en bonusbild från Vuitton-kampanjen. Den föreställer Phelps med Larisa Latynina, den tidigare rekordhållaren av antal OS-medaljer.

mota söndagsångesten i grind

Enligt devisen om att anfall är bästa försvar tänkte vi ikväll mota söndagsångesten i grind genom att gå och se Snabba Cash II. Tji fick vi. Filmen var trots Joel Kinnamans überheta uppenbarelse en ångestfest utan dess like. Det var länge sen jag mådde så dåligt av en film. Trots det var den riktigt bra. Söndagsångesten har dock gått amok. Kan det inte bara bli måndag snart?

tråkig no more

För alla er som tycker att jag har blivit tråkig kommer här motbeviset. Har ni någonsin sett något spexigare?

sömnen

Susanna och jag ropade "Äntligen fredag!" och hoppade snabbt på en klubbåt. Med musiken dunkande körde den runt oss på vattnet i innerstan innan den styrde ut mot en svartklubb som väntade på stranden i Nacka. Vi gick ut stenhårt och dansade in natten. Sedan tittade vi på varandra och sa unisont "Är du lika trött som jag?". Snabbt tog vi en buss hem till sömnen. Tyvärr hjälpte det föga från att jag idag skulle vara sliten deluxe. Det är oklart hur många sommarkvällar till jag kommer att orka med.