fortsatt lekande liv i nyc

Livet i NYC fortsätter leka som en dampig femåring. Det började med att vi var totalt vilsna i chassidernas Brooklyn. Inget annat än långa rockar och tinningslockar så långt ögat kunde nå. Sedan fann vi vägen till Brooklyn Heights och Dumbo. Därefter gjorde vi hela Central Park, Seinfeld-dinern, Columbia University och avslutade med middag på Marcus Samuelssons Red Rooster i Harlem. Som om inte det räckte fick vi dagens neondos på Times Square. Vi maxar - MAXAR! - så jävla maximalt!

knarrholmen 2012

Jag gör ett kort avbrott i New York-extravaganzan för att köpa biljetter till Knarrholmen 2012. Havet, maten, kärleken. Peppen!

i new york

Min väska är återfunnen, det har varit 20 grader under dagen och vi har precis ätit gudomlig middag på Spotted Pig. Behöver jag säga att livet leker?

efterfest klockan 20.50

Vi är framme i drömmarnas land och möjligheternas stad. Efter att ha inkvarterat oss i vår lägenhet i Williamsburg gick vi ner till en lokal (gentrifierad) restaurang. Vi åt vår mat, drack vår öl och spottade mängder av chassider. Därefter kände vi oss redo för efterfest, lokal tid 20.50.

För övrigt flög jag SAS idag och kan meddela att SAS är världssämst. Ryanair framstår som finflyg i jämförelse. Dessutom tappade de bort min resväska. Sjukt osexigt.

meet me halfway

Jag mellanlandar på Kastrup. Efter att redan ha skådat ett antal munskyddsjapaner inser jag att risken för smitta är överhängande och passar därför på att boosta mig med en vitaminkur på Joe & The Juice. Tyvärr kan jag meddela att Joe & The Juice har gått ner sig en aning. Deras koncept är att modellsnygga killar pressar juice med svällande armmuskler och flirtar med kunderna. Killarna som arbetar idag är dock varken modellsnygga eller har svällande armmuskler, en ser till och med ut att ha fått en omgång med fulpinnen. Jag kände mig nästan förolämpad när en av killarna blinkade åt mig. Vad tror han!?? Jaja, jucien var i alla fall god.

Jag delade för övrigt flyg med gårdagens På Spåret-stjärna M4rt1na Ha4g. När jag hamnade bredvid henne vid gaten var jag mycket nära att utropa "Vart är vi på väg?!!". Jag lyckades dock hålla mig, och är i efterhand nöjd med den utvecklingen. Det kunde ha blivit en aning pinsamt.

Strax flyger jag vidare till betongdjungeln där drömmar skapas. NYC bejbi!!!!

dolla, dolla, bill ya'll

Jag har massa dollaz liggande hemma så jag tänkte att en NY-resa vore på sin plats. Planet till härligheten lyfter om tolv timmar och jag har inte riktigt börjat packa än. Jag har inte ens tagit fram resväskan. Strax börjar dessutom På Spåret (!!!!!!!!). Men hur svår kan en packning vara? Pass, tandborste, kalsong och rolig hatt (alt. hipstermössa). Det fixar jag i ett kick. The Big Apple, här kommer jag!

gergette busar

Idag gjorde jag ett bus på Twitter. Jag skrev att Rebecca & Fiona skulle bli årets julvärd. Jag föreställer mig hur alla mina 32 följare kollektivt drog efter andan och utbrast: "OMFG! Rebecca & Fiona ska tillsammans vara årets julvärd! WOW! WOW! WOW!". Snabbt därefter skrev jag dock att jag hade ljugit. Det är ju i själva verket den helfestliga folkmusikgubben Kalle Moraeus som ska tända ljuset och önska oss alla en riktigt god jul. Hi, hi, hi, hi! Erkänn bra bus!

seriedöden = vanliga döden

Jag är ledsen att behöva meddela er att apokalypsen nu har inletts. Tråkigt men sant. Nu kanske ni tror att jag på mitt vanliga vis är lite lätt överdramatisk, men icke. Jag har konkreta bevis.

Det började med beskedet att tv-bolaget NBC har bestämt att lägga Community - kanske den bästa serien någonsin - "på hyllan". Vi vet ju alla vad "på hyllan" betyder. Nej, inget dirty, utan den eviga döden för en tv-serie.

Jag ger er tid att smälta beskedet med en bild på seriens huvudkaraktärer:

Vägen till apokalypsen fortsatte sedan med ännu ett illavarslande besked. Premiären av tredje säsongen av Cougar Town ska "skjutas upp". Vi vet ju alla vad "skjuta upp" betyder. Nej, inte att ta heroin, utan återigen den eviga döden för en tv-serie. Cougar Town är för övrigt Community-karaktären Abeds favoritserie.

Jag ger er tid att smälta beskedet med en bild på seriens huvudkaraktärer:

Jag antar att ni är lika chockade/förtvivlade/kränkta(!)/äcklade som jag. Varför händer det här?!?? Det kan inte vara annat än början på världens undergång. Ondskan har segrat och det finns ingen väg tillbaka. Det enda sättet på vilket jag kan hantera det hela är att omgående (dvs. på lördag) åka till NYC och försöka rädda hela situationen (dvs. världen).

Update: Vaddå "jag tar tv-serier på för stort allvar"? Jag förstår inte vad ni menar.

mannen på taket

Idag firades trappdagen på mitt jobb. Det innebär att man får gå åtta trappor upp till taket som enbart är tillgängligt denna dagen på året. Maria och jag bestämde oss för att bestiga trappberget och belönades med snålblåst, glögg och en magnifik utsikt.

Nedan kan ni skåda bilden av två personer som har gått 218 trappsteg. Heja! Heja!

vit, rik, fri

Jag har klämt in både stenhård träning och halvmjuk teater innan min stundande avfärd på lördag. Vit, Rik, Fri, en monolog av Ann Petrén (som naturligtvis var fenomenal). Annars inte mycket nytt. Möjligen går jag med en extra studsig signaturgång med anledning av nya Rebecca & Fiona-skivan i lurarna.

Dagens låt: Rebecca & Fiona - Giliap

måndagsbilden

Snygg och snyggare. Kan ni se vilka det är?

banan i fickan

Är det en banan du har i fickan eller är du bara glad att se mig? Det är en banan, tackar som frågar. Jag tog med den från jobbet som färdkost på min tunnelbaneresa hem. Jag blev dock så uppslukad av min egen uppenbarelse - iförd grå filtbyxor, midnattsblå Dr. Martens och min Vibskov-trench så perfekt att Gud gärna hade haft den en murrig höstdag som denna - så jag helt glömde bort att äta upp den. Lucky me, nu har jag en banan som jag kan mumsa på framför kvällens tv-serier.

som en prins

Tack för igår, hörni! Presenter, sällskap, bubbel. Jag mådde som en prins. Idag mår jag däremot ej som en prins, snarare som en groda. Den finfina ringen på bilden är för övrigt en födelsedagspresent. Bling bling, bitches!

it's my birthday

Det är min födelsedag. Älska mig!

heja! heja!

Det är fre-to-the-dag, R&R är i stan och helgen kommer alldeles strax inledas med middag på (hajpade) Blue Light Yokohoma. Japanskt, japanskt, japanskt och med all säkerhet fantastiskt. Livet, la vida, life oh life! Heja!

Helgens soundtrack är utan tvekan Rebecca & Fionas I love you, man-skiva. Heja! Heja!

rumor has it

Min födelsedagsvecka har gått lite i stå. Jag har mest ägnat de senaste dagarna åt städning och allmän seriedekadens. Varken mer eller mindre. Idag levde dock veckan upp igen. Jag hittade en Lindt-kula i ett köksskåp, jag har seriesnusat utan uppehåll och inte minst har jag tittat på det senaste mash-up-avsnittet av Glee. Sista låten där nya tjejgruppen Troubletones gör en sammanslagning av Adeles Rumor has it och Someone like you kan vara månadens seriehöjdpunkt. Sjukt jävla bra och finns att lyssna på på Tuben.

tack svenskt tenn

Det här är resultatet av bytet av min halvfula vas till födelsedagspresent. Flow designad av Sissi Westerberg. Tack mami, tack papi, tack sista, tack Svenskt Tenn.

tjuvar

Jag tar paus från mitt busybusybusy-liv genom att gå på teater. Ikväll var Elna och jag på Tjuvar av Dea Loher på Dramaten. Dessförinnan var vi på middag på Operakällarens Bakficka. Både teatern och middagen var bra. Teatern var dock en aning deprimerande, middagen not so much.

ending on a high note

Typiskt jobbig dag. Den började med att jag försov mig, fortsatte med att jag glömde mina träningskläder så jag missade mitt reguljära måndagspass av stenhård core, och kulminerade till slut i att jag tappade min iPhone i min matlåda. Jag kunde inte göra annat än att fråga mig själv "Why do bad things happen to good people?".

Lyckligtvis klarade sig telefonen utan några bestående men och blev på köpet lätt pastasås-chic. Därefter uppmärksammades jag på att Drakes nya skiva har kommit ut på Spotify. Sedan upptäckte jag att det här är dagen då vi firar ostkakans dag, vilket jag naturligtvis var tvungen att uppmärksamma. Slutet gott allting gott.*

*Märkte ni hur jag förde in en dramaturgisk linje i mitt inlägg? Hjälten (dvs. jag) måste övervinna en massa hinder för att till slut få prinsessan (i mitt fall ostkakan och Drake).

måndagsbilden

Måndagsbilden kan inte vara någon annan än mug shot-en på Sue Ellen från Dallas. Skulle jag av någon anledning gripas i Amerikat så är det utan tvekan looken jag eftersträvar på min bild.

saker som händer i storstan

Kära KP, jag har en container utanför mitt fönster med en dumpster diver i. Vad ska jag göra? Jag försökte ta ett kort men det var alldeles för mörkt. Jag vågar inte använda blixt. Är det normalt?

halvvägs mot stocken

Nu är jag på väg hem bitches. Efter ett dygn på landet i Småland är jag mer än redo för storstaden igen; folk som puttas i rulltrappan, freaky hemlösa och dylikt.

För övrigt har firandet inletts av min födelsedag (som äger rum om exakt en vecka). Jag fick senaste Amanda Svensson och Liv Strömquist av Rebbelina och halvful Svenskt Tenn-vas från min familj. För att inte tala om tårta och högljudda hurra-rop. Så här borde vardagen alltid vara. Släng presenter och blommor på mig, möt mig med hurra-rop och jubel. Bara gör det!

family time

Jag har haft världens finaste/slappaste dag i Lund med Lina och Becka. Med stor sorg har jag dock lämnat Skåne till förmån för Småland och ska nu ha family time resten av helgen.

rapport från södern

Jag förstår att ni är oroliga efter lång blogg-frånvaro. Jag kan dock lugna er, södern har inte slukat mig. Jag är alive och kicking i allra högsta grad. Programmet har dock varit sjukt späckat. I torsdags var jag med jobbet i pölsans och Tuborgens förlovade land. Vi var på studiebesök på Folketinget och Utrikesministeriet, med efterföljande fritid. Middag och allmänt Kbh-häng med tillfälle till ett hett möte med Nnekis på en sunkpub på Istedgade. Jag konstaterade återigen att Köpenhamn är en mycket sympatisk stad samt att danska var ett sjukt sexigt språk.

Gårdagen bjöd på en heldag med studiebesök i Malmö, men nu är det all play and no work. Jag har redan hunnit med after work med mina fantastiska ex-kolleger och en mumsig middag av och med Emmis. Middagen urartade i en halv natt av vindrickande och 90-talsdans vilket innebär att piggheten nu ej är tipptopp. Det ska dock inte hindra mig från att suga den skånska musten ur min sista dag i Malmö, the sky is the limit för vad dagen bär i sitt sköte.

incheckad

Jag är i Malmö och har fått ett storslaget välkomnande av den evigt ståndaktige Turning Torson. Jag har bokstavligt talat checkat in på Scandic Kramer på Stortorget och är nu redo för skånska äventyr. Planen är att de ska börja på Jalla Jalla och sluta i evigheten. Malmoe I love you!

söderut

Idag åker vi på studieresa till Malmö/Köpenhamn med jobbet. Efter en parad av studiebesök under torsdag och fredag stannar jag kvar i södern över helgen för lite öl och halloumifalafel. Ni kan tidigast återse min signature walk på Stockholms gator på söndag kväll.

1 kg musslor senare

Idag har vi firat Ingas födelsedag med smaskig middag på Oliver Twist. En drypande fest i gräddkokta musslor och finöl. Nic bjöd på storsnus och både nickokicken och lyckan var högst närvarande.

Lite lätt alkoholpåverkad funderar jag nu på om jag ska skriva något minnesvärt om Berlusconis avgång, men bestämmer mig för att jag inte kan skriva något som han inte redan säger med sin orangefärgade fascistmask till ansikte. Dessutom har min mamma lärt mig att om man inte har något snällt att säga ska man inte säga något alls.

måndagsbilden

Veckans måndagsbild levereras i videoform, Rihannas We found love-video. Den är fantastisk. Regisserad av Melina Matsoukas (kvinnan bakom bland annat Beyoncés episka Why don't you love me-video) med superheta boxaren/modellen Dudley O'Shaughnessy i den manliga huvudrollen. Jag har tittat på den ungefär tio gånger bara idag.

we found love in a hopless place

Lika episk som festen hos Susanna var igår, lika episk är tröttheten idag. Gårdagens dans och hot shot-konsumtion känns i varenda kroppsdel. Tur att Elna idag svepte in som en räddande ängel och drog upp mig ur misären. Det bjöds på en naturpromenad längs Mälaren i Bredängs finare delar. Promenaden slutade på det absurda men trevliga kafét Lyran som var inhyst i ett gammalt Villa Villekulla-hus. Känslan av overklighet var påtaglig.

Helgens låt: Rihanna - We found love
"we found love in a hopless place,
we found love in a hopless place"

I may be bad

Kristobal är i stan och jag kom hem vid fyra i natt. Lördagen har mest ägnats åt sömn och eftermiddagsöl på Rival. Jag har dock även hunnit med att hosta ett kafferep hemma hos mig. Kolsvart espresso och högljudda diskussioner om modereportagen i senaste Rodeo, Bon och Aplace-magazine. Nu en flaska rom och hemmafest hos Susie Q.

Jag vill kommentera det hela med följande: I may be bad, but I'm perfectly good at it. Sex in the air. I don't care, I love the smell of it.

i brist på annat (cute overload)

pissoaren

Bilden ovan föreställer en allmän pissoar. Den står strax utanför tunnelbanan vid Hornstull. Jag vet att den är snygg, att den ser ut som något som Doctor Who skulle använda för att färdas i tiden. Det är inte utseendet det är fel på, det är lukten. Stanken som strömmar ut är inte av denna världen. En tjock och stickande pisslukt. Den är kvävande och tränger undan allt annat. Till och med minnet av alla goda lukter utraderas. Det enda man kan tänka på är lukten av urin.

Varje gång jag går till tunnelbanan tvingas jag känna denna lukt. Naturligtvis försöker jag hålla andan för att undvika stanken. Det är dock lättare sagt än gjort. Man vet aldrig åt vilket håll vinden för lukten. Börjar man hålla andan för tidigt riskerar man att få slut på luft innan man har hunnit passera stankradien. Börjar man hålla andan för sent är risken stor att den friska luften helt plötsligt innehåller små, små partiklar av urin som far upp i näsan. Ibland lyckas jag manövrera runt det hela, men allt som oftast börjar och slutar min dag med lukten av andra mäns piss.

File under: Livet vid Hornstull.

Dagens låt: Jonathan Johansson - Centrum
"snart kommer pengarna du alltid förtjänat,
snart kommer kärleken du tvingade fram,
snart ska du slita ut ditt trasiga hjärta,
snart kommer hela världen dyrka ditt namn"

the darkness

Låt oss tala om mörkret. Inte det själsliga, utan det faktiska mörkret som kommer när solen går ner vid typ fyra. Tro mig, jag är en kille som gillar sitt mörker. Det här är dock way too much. Det är halvmörkt när jag går till jobbet och helmörkt när jag går hem. Vid halv femtiden är jag redo att gå och lägga mig. Det hade dock varit väldigt olämpligt om jag stängde av min jobbdator, släckte ner min skrivbordslampa och helt plötsligt bäddade fram en madrass mitt i kontorslandskapet. Vet ej hur jag ska hantera det. Jag dricker enorma mängder automatkaffe och blastar hög musik i mina hörlurar. Mellan varven fantiserar jag om att gå i ide. Är det genomförbart? Högst oklart. Just nu ska jag i alla fall testa på konceptet i åtta timmar. Good night and good luck!

Kvällens låtar: 

The Darkness - I believe in a thing called love

The Darkness - Love is only a feeling

blodig teaterfest i tre akter

Ikväll var jag och såg Stadsteaterns uppsättning av Orestien. En blodig teaterfest i tre akter. Jag älskade (den av DN föraktade) 30-talsscenografin tonsatt av tyska pianosånger. Jag älskade - ÄLSKADE! - Ann Petrén och jag älskade den 2500-år gamla tragiska historian som slutar ack så lyckligt med födelsen av den demokratiska rättsuppfattningen. Riktigt, riktigt bra!