Nu mot slutet av Myggor och Tigrar inser jag att jag känner igen mig väldigt mycket i Maja Lundgren. Borde jag bli orolig?
Update: Jag är inte längre orolig. Efter att ha läst ut boken och sett Maja kommentera debatten kring den i Babel känner jag enbart lugn inför att jag känner igen mig i henne. På torsdag ska jag gå och se Thomas Lappalainen på UF. Jag ska ge honom the evil eye.
det gör vi alla! känner igen oss alltså.
SvaraRaderaHon är sinnessjuk. Pompeji är ett jävla dravel, jag avråder från att läsa en så långtråkig, idiotisk och pervers skildring av antiken. I myggor och tigrar bevisar hon att det inte står rätt till i huvudet på henne. Pinsamt att den blev utgiven. Någon borde ha lagt in den där stackars spillran för länge sen. Läs DN:s artiklar. Hur kan du känna igen dig i det där? Jo, anledning till oro.
SvaraRaderaFinns det så hatiska typer som den där martin? Hur kan man hata en sinnessjuk person på det sättet (om hon nu är det).
SvaraRadera