Jag och min stora käft

Gud! Helvete! Nån gång i typ oktober lovade jag lite halvt att jag skulle vara med i kårens valnämnd. Som vi alla vet, berodde detta på att jag absolut aldrig kan säga nej när någon föreslår nånting. Även om jag inom mig panikartat skriker: neeeeej!, så säger jag: självklart!

Idag var första mötet med den fucking jävla valnämnden (som hittills bara består av en person till förutom mig själv!), vice ordförande i kåren, m.fl. Inte så upplyftande. Åh! Jag och min stora käft. Varför kan jag aldrig säga nej? Under hela mötet satt jag och upprepade tyst för mig själv: Det kommer se snyggt ut i ditt CV! Det kommer se snyggt ut i ditt CV! Samtidigt försökte jag le krampaktigt för att invagga de i en falsk trygghet. Det gick sådär (and that's an understatement).

Note to self: Lär dig säga nej! (Öva gärna framför badrumsspegeln.)

Dagens låt: PJ Harvey - The whores hustle and the hustlers whore
"speak to me of heroin and speed,
just give me something I can believe
the whores hustle and the hustlers whore,
too many people out of love
the whores hustler and the hustlers whore,
this city's ripped right to the core"