teshima

Vår första dag på Naoshima började vi med att direkt på morgonen ta en liten båt till grannön Teshima. Detta naturligtvis efter en supermumsig frukost på 7-Eleven. När vi kom fram med båten hyrde vi varsin elcykel och rullade iväg över ön. På båda öarna finns flera platsspecifika konstverk som oftast har installerats i gamla övergivna fiskestugor. Vårt första mål var konstverket Les Archives du Cœur av Christian Boltanski. Det är ett arkiv med inspelade hjärtslag från hela världen, bland annat från när konstverket var på Magasin III. Hjärtslagen spelades upp på hög volym i ett mörkt rum enbart upplyst med en glödlampa som pulserade i takt med hjärtslagen. Otroligt starkt konstverk. Innan vi cyklade vidare spelade vi in våra egna hjärtslag och deponerade i arkivet.

Nästa stopp var Teshima Art Museum, ett samarbete mellan konstnären Rei Nato och arkitekten Ryue Nishizawa. Jag var där med Ida 2019 och jag har varit drabbad sedan dess. Det var om möjligt ännu starkare nu, och så fint att få dela upplevelsen med Rasmus. Dessutom en jättehärlig lunch på gräsmattan utanför museet.

Innan vi tog båten tillbaka till Naoshima hann vi med ett besök på Teshima Yokoo House, ett samarbete mellan konstnären Tadanori Yokoo och arkitekten Yuko Nagayama. Det var ett fantasihus som jag aldrig hade lämnat om vi inte hade varit tvungna att hinna med en båt för att inte bli fast på ön.

bad i hav och bad i badhus

Efter Kojima tog vi riktning mot Takamatsu, där vi skulle ta färjan till konstön Naoshima. Efter en heldag i solen var det otroligt skönt att vaggas i den lugna stämningen på båten. Vi höll oss dock från att somna och blickade ut över öarna och Stilla Havet.

Framme på Naoshima möttes vi direkt av konst i hamnen, sen vandrade vi upp till vårt anspråkslösa boende och checkade in. Litet rum med våningssäng men fin havsutsikt. Vi tog sen ett dopp i havet innan vi promenerade ett par kilometer över bergen till Yayoi Kusamas gula pumpa. Det var väldigt fint att få se den i kvällssolen. Vi passade även på att titta på annan fin konst innan vi promenerade tillbaka hemåt.

Vi tog en otrolig 7-Eleven-smoothie till middag för att hinna till det superfina konstbadhuset I♥︎湯 för ett kvällsbad. Det var en sanslöst fin miljö att tvätta av sig i. Går inte riktigt att beskriva hur fint det var. Efteråt hittade vi öns eventuellt enda bar. Där drack vi craft beer och åt edamamebönor och nötter. Det hade varit en lång dag och vi var mer än redo att vandra hemåt för att sova. På vägen såg vi dock Kusamas röda pumpa (som definitivt var gjord för att ses på kvällen) och andra konstverk.

kojima jeans street

Vi började dagen med att säga hejdå till Ace Hotel Kyoto, verkligen ett av mitt livs bästa hotell. Vi skulle ta ett tidigt tåg till kuststaden Kojima, där den japanska denimen föddes och där man numera kan hitta de bästa japanska jeansproducenterna. Innan vi hoppade på shinkansen tog vi en titt på den maffiga centralstationen i Kyoto. Resan till Kojima gick så klart supersmidigt, trots ett tågbyte som skulle ske på fem minuter. Ett av hela resans starkaste ögonblick var när tåget susade fram mellan gröna risfält på båda sidor. Kändes sagolikt.

Vistelsen i Kojima började lite motigt när skåpen för bagageförvaring var fulla på stationen och vi insåg att vi skulle behöva gå med våra resväskor i värmen. Första butiken som vi kom fram till var ett av de legendariska märkena och de hade inte några jeans som jag fick på mig. Inte heller tidernas roligaste aktivitet att prova för små jeans när man är svettig efter promenad med resväska i hettan. Sen kom vi dock till Dania Japan, en herre som gjorde omarbetningar av jeans med den japanska lapptäckestekniken boro. Hans plagg var helt otroliga. Jag köpte en omarbetad Adidas-jacka och Rasmus slog till på en Polo Sport-skjorta som hade lappats med jeansdelar. Vi gick därefter till Big John, där både jag och Rasmus köpte fantastiskt fina jeans.

På promenaden tillbaka mot stationen hamnade vi på gallerian Happy Town för lunch i deras food court. Vi åt supergoda takoyaki, japanska bläckfiskbollar. Verkligen en av resans godaste måltider. Dock var det nog inte jättevanligt med turister som bänkade sig för en lunch på gallerian. Skolflickor smygfotade oss och flera äldre började glatt nyfikna prata med oss. Jag tackar mina japanskastudier att jag förstod att de ville veta om vi tyckte att maten var god och jag kunde svara "oisihii desu".

Innan vi återvände till stationen för att ta tåget vidare gick vi ner till hamnen och tittade på en träfyr som var bevarad från Edo-perioden. Den var alltså byggd 1863. Ganska häftigt!