testino

Igår hamnada jag i paradiset: Konstmuseets bokrea. Det är inte som att jag har ett hälsosamt förhållande till konstböcker i vanliga fall, och nu när de är på rea kan jag knappt låta bli att gnida mig mot de, mitt bland alla kulturtanter där i affären. Tyvärr är min ekonomi knappast blomstrande direkt, så jag fick behärska mig. Resulterade i ett inköp av Mario Testinos Front Row/Backstage, en fotobok som fångar känslan i modevisningar från första raden och bakom kulisserna. Sjukt bra (oväntat nog dyker knarkdockan Kate Moss, till min förtjusning, upp på fler än en bild).

Idag väntar äventyret då jag ska använda mig av Västtrafiks utmärkta tjänster för att ta mig ner till skolan samtidigt som det har snöat flera centimeter. Ska bli spännande att se hur lång tid jag kommer få vänta. Tar för säkerhets skull med mig mat och vatten för en vecka.

en skandal

Tillbringade gårdagskvällen på biograf tillsammans med fröken Skalin. Notes on a Scandal hette filmen och i den möttes fantastiska Cate Blanchett och Judi Dench i nåt slags galet triangeldrama. Sjukt bra! Rekommenderas hett.

I morse vaknade jag med en gnagande känsla i huvudet. Frågan som vägrade överge min överbelastade hjärna var: hur i helvete har jag kunnat leva 23 år utan Amy Winehouse? Hon är jämnårig med mig, har ett fashionabelt alkohol-/drogproblem (lämnade sitt gamla skivbolag efter att de ville lägga in henne på rehab), en fantastisk soulröst och texter liknande Lily Allens (minus allt det pubertala). Hux flux har hon souljazzat sig rakt in i mitt hjärta (och min iPod). Jag älskar henne.

Dagens låt: Amy Winehouse - Rehab (Hot Chip Vocal)

"they tried to make me go to rehab

I said no, no, no"

bitter? jag?!

Om någon tror att jag är bitter över att ha missat Oscargalan för första gången sen 1998 för att den går på fucking Kanal 9 så har ni fel. Jag är inte bitter. Aldrig. Förresten, vad är grejen med the Departed som bl.a. vann bästa film inatt? En liten lätt släng av kejsarens nya kläder, kanske? Så jävla bra var den faktiskt inte. Så det så.

Nu en heldag med arbetsmarknadssystem. Yippey!

Morgonens låt: Klaxons - Golden skans (erol alkan's ekstra spektral dub)

Klubb Kraft

Oj, vad jag dansade på premiären för Klubb Kraft på Storan igår. I tre timmar. Så jävla bra. Förfest i min brors lägenhet, som jag är lägenhetsvakt för medan han är bortrest (det han inte vet har han inte ont av). Melodifestivalens fjärde deltävling gav mig spylust (eller var det alkoholen?). Sen Klubb Kraft. Dimitros K och Jor-El rockade dansgolvet med hård dansmusik och hade dekorerat stället med sjukt snygga videoprojektioner av Andreas Nilsson (han som har gjort the Knifes scenshow). Dessutom var mitt sällskap sjukt roligt och dansvilligt. Underbart alltså!

Nu ska jag försöka mig på konststycket att plugga hemma. Ska bara gömma min nätverkskabel för mig själv först. Internet och plugg do not mix well, för att utrycka det på ett internationellt gångbart språk.

ge mig kraft!

pump it up!

Vilken förfest blir inte bättre med lite hantelträning?

klaustrofobi

Nattens låt: Karin Ström - Klaustrofobi
"glömd är det enda jag vill du ska va"

min sjuka period (encore)

Jag tror inte min sjuka period är över. Jag kände att allt inte stod riktigt rätt till redan när jag vaknade med huvudvärk i morse. När jag sedan började gråta av glädje när jag hittade nya numret av Bon i brevlådan, anade jag att mina indianer var på alla andra ställen än i kanoten idag. Det gick tio minuter sen däckade jag och sov i två timmar. Fan. Jag är ju sjuk.

Men wtf, har vi planerat fest ska det fan bli fest! Floukids på Ögat i afton, och jag ska fan va där. Med min mest spelade låt på last.fm på högsta volym ska jag nu göra mig iordning och sedan beger jag mig lite lätt feber-chique till Marklandsgatan. Det är där vi huserar ikväll. Hoppas ni väljer att ackompanjera mig. (Även de som inte är trendigt febriga är välkomna!).

Nämnde jag att lovely Karin Ström har länkat till min blogg från sin sida? Det gör ju inte att jag direkt tycker mindre om henne. Ni som ännu inte har behagat att lyssna på hennes underbara musik beger er meddetsamma till hennes sida för en provlyssning! Därmed basta!

Kvällens låt: Blondie - Atomic
"tonight,
make it magnificent,
tonight"

OD

Jag har överdoserat. På Anna Nicole-skvaller. Det är bara för mycket. Det går inte längre. Det är helt enkelt för mycket. Min hjärna kokar. För det första, den senaste rubriken på expressen: "Dottern får rätten till Anna Nicoles kropp". Daniellynn (som dottern såklar heter) får alltså rätten till Anna Nicoles nybalsamerade kropp. Galet. Lite mindre galet dock när man får reda på att dottern har en förmyndare, och det är han som bestämmer vad som händer med kroppen (begravs på Bahamas).

För det andra, från Aftonbladets web-tv: "Anna Nicole googlade sig till döds". Efter den rubriken kände jag att det började bli lite för mycket. Men kunde inte låta bli att vältra mig i ännu mer Anna Nicole-skvaller. (Jag är ju lite av en beroendepersonlighet som vi alla vet).

Jag borde verkligen inte ha fortsatt. Den sista "artikeln" var droppen som fick min intellektuella bägare att svämma över. Med rubriken "Vill du bli min kompis?", berättar Aftonbladet om videohälsningen som Anna Nicole skickade till ingen mindre än Britney där hon osammanhängande frågar Britney om hon vill bli hennes vän. Det är bara för mycket. Helt jävla galet. Galet, I say! Galet! Sa jag galet?

Då kom alltså min överdos. Lyckligtvis hörde min granne (fransmannen) att nåt inte stod rätt till på mitt rum och kom inspringande med adrenalinsprutan i högsta hugg och räddade mitt liv. *puh*

Vad tror ni förresten om idéen som kläcktes hos Ida igår om en alternativ skvallertidning? Skvallret skulle vara densamma som i vanliga skvallertidningar, men paketeringen annorlunda. Exempelvis skulle det inte finnas några paparazzibilder i tidningen, utan istället skulle Lisa Milberg kunna teckna bilder till texterna. Om jag får säga vad jag tror så skulle det lätt bli en enorm succé, tänk på alla indiepopare som offentligt skulle kunna läsa om Britneys senaste turer till behandlingshemmet utan att behöva skämmas. Om någon känner att de vill satsa startkapitalet så är det bara att höra av sig.

hat i kvadrat

Min irritation steg genom alla höjder igår när vi träffades med valnämnden. Allvarligt talat, mer menlösa och sega människor än de i kåren är svårt (läs: omöjligt) att hitta. Alla står där rätt upp och ner och tittar på varandra och väntar på att alla andra ska ta tag i allting. Hat i kvadrat!

Annars en überfancy sushi-middag igår med fadderbarnsgänget på Kafé Japan, samt ett födelsedagskalas hos Ida som inte gick av för några som helst hackor. Ganska så nice!

I'm just killing time

Idag gratulerar vi Ida på hennes födelsedag. Grattis! Grattis!

Annars fördriver vi en massa massa massa tid med helt meningslösa saker bara för att slippa läsa om fucking arbetsmarknadssystem. Jag har idag tittat på lite Family Guy, käckt promenerat till skolan (vilket ju lyckligtvis tog jättelång tid med all snö som har fallit), ätit en väldans god långlunch med H, pratat väldans mycket skit med en rad människor (Måns Z är ett hett samtalsämne), och nu måste jag ju catch up på alla bloggar jag har försummat. Attans, det kommer ju ta jättelång tid. Sen får jag inte glömma att öva på Cara Mia-dansen också. Är balkongen på KTB en lämplig plats tros?

Jag är dessutom galet fascinerad av Anna Nicoles långa monolog från graven. Videon där hon är sminkad som en clown och är totalt förvirrad gör mig helt övertygad om att hennes man Howard K. Stern har dödat henne. Han skrattar åt henne, och filmar, kommenterar sen hur mycket pengar filmen kommer vara värd. Crazy Pazy! Det finns även andra filmer, den ena galnare än den andra. Tyvärr, hinner jag inte länka, jag är alldeles för upptagen med att plugga, så ni får leta själva.

Nu ska jag genast springa och öva på Cara Mia-dansen. Ciao!

Dagens låt: (jag orkar inte smyga med det längre; jag gillar den!)
Måns Zelmerlöw - Cara Mia
"come closer, cara, cara mia"

oförlåtligt

Det är verkligen helt oförlåtligt att jag ännu inte har kommenterat Britneys härdsmälta. Jag kan bara ursäkta mig med att jag har varit bortrest till hufvudstaden. Nu kan jag dock inte skjuta på det längre, den senaste perukbilden är bortom all sans. Jag var verkligen naiv nog att tro att den rakade skallen var rock bottom. Uppenbarligen inte. Peruken är verkligen helt chockerande galen. Jag bara tittar och tittar utan att kunna ta in det. Helt jävla sjukt. Okej, om hon hade kunnat bära upp sin rakade icke-frisyr med stolthet, men nej, istället väljer hon att glömma allt vad stolthet heter och drar på sig en hyperblond peruk som ser ut att komma direkt från Walmarts rea-avdelning. Herre min Gud!

Annars har dagen inneburit lite föreläsning, slapp fika, afterwork på King's samt öl på Vasastan. Känns som en ganska bra återhämtning från det som i historieböckerna kommer att benämnas som min sjuka period.

Har även ett litet hushållstips till alla idag: pärontipset. Det är verkligen hur lätt som helst, alla kan göra det! Man tar ett mosigt päron och lägger det i sin skolväska (obs: utan plastpåse eller låda [viktigt!]) tillsammans med böcker, vattenflaska och plånbok. Sedan går man i rask takt till skolan. När man är framme har man fått päronmos. I hela väskan. Jättegott!

Dagens låt: Yeah Yeah Yeahs - Dudley
"my dear you've been used,
I'm breaking the news,
well love nearly beat us,
I'm thinking like you,
I'm thinking of you"

Stockholm i mitt hjärta (Stockholm har blivit kallt)

Nu är jag ute ur mitt feber/trötthets-delerium och är redo att berätta om Sthlm. Redan på väg upp var jag febrig och såg fram emot en helg hos Karin, Anders och Rebecka, i deras femma (!) på Kungsholmen, där de skulle fläkta mig med palmblad, mata mig med druvor och badda min febriga panna med jungfrumjölk. Men tji fick jag! Alvedon var det närmaste druvor jag kom, och redan första dagen tog jag mig i kragen och begav mig ut på upptäcktsfärd på Södermalm. Väldans trevligt faktiskt. Mycket bra potentiell shopping, dock inga pengar, så jag fick stå med näsan upptryckt mot fönstret på de fashionabla affärerna. På eftermiddagen fick jag och Karin besöka Rebeckas praktikplats: Sida. Ytterst flashigt med öppna kontorslandskap och fantastiska lokaler. Kan tänka mig att ha stället som framtida arbestplats om någon tvingar mig under pistolhot.

Under kvällen kom jag på att alkohol är bakteriedödande och tog direkt fasta på det. Efter ett antal intagna alkoholenheter och en spexig förfest begav vi oss till nya trendklubben Teatron, i utkanterna av Stureplan. Oh my fucking god, vilket ställe! Människorna var visserligen alternativa i överkant, men det vägdes upp av den fantastiska dansmusiken och den bländande inredningen. Sjukt bra!

Lördagen kom att bli den slappaste dagen i mannaminne. Efter en tretimmars frukost kom ett tvåtimmars soffhäng där vi förbluffat tittade på Brittans rakade skalle. Efter det gjordes en enorm kraftansträngning och vi begav oss till Stockholms äldsta tapasrestaurang: Mamas and Tapas (som låg femhundra jobbiga meter hemifrån), och hade en orgie i fantastiska smårätter. Ab fab! Under kvällen genomled vi Melodifestivalen med hjälp av Måns Zelmerlövs anlete, ett kilo lösgodis, rödvin och sällskap av Estelle och Hannes.

På söndagen revolterade vi mot den slappa trenden som hade inletts under lördagen och promenerade hurtigt till Skeppsholmen för att gå på Moderna Museet. Jag hade missat hur sjukt bra samling museet hade, och gick runt med en konstant tappad haka när jag förundrades över ovanliga verk av bl.a. Chagall, Warhol, Matisse, Picasso, Pollock och inte minst min favorit Francis Bacon. Dessutom hade de en tillfällig utställning av Rauschenberg (han med geten med gummidäcket), sjukt otrevlig personal och ett fantastiskt café.

Kvällen bjöd på en hemlagad och sjukt god middag, ett finfint besök av Petter, samt en flaska Cava drucken ur omatchade koppar. Allt som allt, en väldans bra stockholmsutflykt. Ska lätt återvända.

För att ni inte ska behöva anstränga era hjärnor med att försöka visualisera min underbara helg så kommer här rikligt med illustrationer:

Estocolmo

Idag åker jag till Sthlm för att tillbringa ett antal dagar i sällskap med underbara Rebecka & Co. Ska bli ytterst roligt. But, hold your horses. Innan dess en sextimmars skolarbetsdag.

Åter på måndag, au revoir.

Dagens låt: Nirvana - Smells like teen spirit (Patrick Alavi Rerox)

kan någon förbarma sig över mig?

Ingen förstår hur dåligt jag mår. Ingen förstår min oro. Jag trodde inte jag kunde bli så här full längre. Men ack, så fel jag hade. Fan. Det hela började som en slapp bowlingkväll med det underbara fadderbarnsgänget och slutade med kaskadspyor halva natten. Däremellan hade dock ett antal enheter alkohol förtärts, cigarrer rökts, och mängder med Hits for Kids-inspirerad musik lyssnats på. Underbart rolig kväll, dock mindre rolig natt tillbringad på Rasmus badrumsgolv där döden hade känts som ett befriande alternativ. See for yourselves, enjoy.

quality time

Kvalitetstid med syrran idag. Vilket innefattade en del shopping, thaimat, filmtittande och en tripp till ett vinterkargt Saltholmen. Väldans trevligt. Shoppingen för min del resulterade i nya Cheap Monday-jeans på Weekdays 75%-rea. Mycket nöjd. (Dock inte så nöjd med min fortsatta halssmärta [life is pain!]).

Ach, nein!

Ont i halsen på måndag morgon. Jag hade kunnat fantisera ihop en bättre början på veckan, men icke. Man tager vad man haver, och halsont är precis vad jag haver. Fan.

Baby, I'm the worrying kind

Även om det egentligen är under min värdighet så måste jag kommentera lördagens melodifestivalsspektakel. Älskar: the Ark, älskar: Luuk, hatar: i princip alla andra, särskilt tråkkvinnan med en lazy eye som var vinnaren jämte the Ark (hon är så tråkig och alldaglig så att hennes namn knappast fastnar i min hjärna). Men the Arks glitterrock får mig att vilja skutta upp och ner med fashionabla armrörelser, och vem blir inte lite småkär i Ola? Underbart.

Annars schysst häng med min syster idag, effektivt plugg på KTB, samt den underbara söndagstraditionen med pizza och öl på Kelly's tillsammans med Anja, Kristin och Josefine. Veganpizza is the shit!

Dagens låt: The Ark - The worrying kind

tema: rött

Underbar fest hos Frida "F-Gorgeous" Hagelin och hennes lovely syster Elin. Mat och dryck i överflöd, Fridas grymt dansanta musik och, inte minst, alla sjukt roliga människor. För att inte nämna tema: rött, som i princip alla tog fasta på. Galet roligt!

we gonna party

We gonna party like it's Frida's birthday!
We gonna party like it's Frida's birthday!
We gonna party like it's Frida's birthday!

Anna Nicole

Många kanske tycker att ett visst uns av ironi genomsyrar min lilla opretentiösa blogg, men FYI så är det här på allvar. Det är faktiskt helt fruktansvärt att Anna Nicole Smith har dött. Jag märker att jag blir ledsen på allvar. Inte bara för att hon kommer lämna efter sig ett enormt hål i skvallervärlden, utan för att hon måste vara den mest tragiska människan någonsin. Då kan man inte låta bli att känna med henne. Usch! Dessutom ska vi inte glömma bort all glädje hon har skänkt mig i och med the Anna Nicole Show. Det var tider det.

Om jag får spekulera lite så tror jag lätt att hennes make/advokat Howard K. Stern avslutade hennes liv. Lätt! Alla vi som såg Anna Nicoles dokusåpa såg att herr Stern var bland det mest läskiga någonsin. Tror stenhårt på att han dödade henne.

Ikväll fabulös fest hos Frida, tema: rött. Kan inte bli annat än helt underbart.

Nu thai!

Morgonens låt: The Arcade Fire - Rebellion (Lies)

oh, what a night

Inte ens Anna Nicole Smiths tragiska död kan kasta en skugga över den sjukt trevliga kvällen som jag hade ikväll. Först öl på Chez Amis (som från och med nu inte är med i leken [otrevlig personal är icke så nice]), sen svängig soulklubb på Deep (där fröken Schmidt hade fixat upp oss på listan). Klubben var lite halvdöd tills Erik kom och livade upp stället till brutala nivåer. På sin 28-årsdag dränkte han oss i champagne och andra alkoholhaltiga drycker, samt delade med sig av sin rika livsvisdom. Förvånande nog dök även The Ark upp på stället och levde runt (så här två dagar innan deras melodifestivalsmedverkan). Sjukt förvånande när de klickade loss med sina kameror och bad om lov att ta kort på oss (vi sa såklart: "no pictures!" [inte]). Glammigt värre! Självklart slutade kvällen, som alla underbara kvällar med Ingrid, på BK. Så nu är jag mätt och nöjd och ska sova tills lunch imorgon. Peace out.

Besjungen/Förbisedd

Karin Ström fortsätter att sjunga mitt liv. Vet inte vilka positiva adjektiv jag skulle kunna använda för att göra henne rättvisa, så jag säger bara: texterna, musiken. Frida beskrev det som: Eva Dahlgren möter Sophie Rimheden. Lyssna!

Annars är jag idag helt fascinerad av den sk. Rymdsåpan. Snacka om att verkligheten överträffar dikten. En kvinna sträckkör 150 mil genom USA iförd vuxenblöja och peruk för att kidnappa och döda sin kärleksrival. Som tur är (tyvärr) så lyckades hon bara spruta pepparsprej på rivalen innan denna kom undan. Det galnaste i historien är dock att båda kvinnorna, samt mannen de rivaliserar om, alla tre är astronauter och kollegor med, ingen mindre än, Christer Fuglesang. Alltså, det är för mycket på en och samma gång för att jag ska kunna hantera det. Herr Fuglesang har till och med kommenterat händelsen nu: "En tragisk händelse för alla". Så sjukt galet! Jag älskar det!

Dagens låt: Karin Ström - Besjungen/Förbisedd
"du gör som du vill
och du struntar i
förhoppningar som skapas i din fart
att ibland bli besjungen, ibland ses förbi
är ingenting min stolthet klarar av
så hejdå, eufori
hejdå"

A-brunn

Åh, nej! Typiskt att jag skulle råka stiga på en A-brunn igen:

• Accentuera
• Amnesi
• Abedissa
• Ametist
• Alligator
• Annektera
• Arbitrage
• Amalgam
• Akreditera

Dagens låtar:
Kleerup feat. Robyn - With every heartbeat
"maybe we can make it alright,
we could make it better some time"

Karin Ström - En saknad lika häftig
"jag tänker slita bladet ifrån munnen
så allt det röda rinner ut"

back in the days

orientsås

Europapub ikväll. Vad ska jag säga? Vem blir inte helt slut efter åtta timmars ölande (med ett valnämndsmöte inklämt emellan)? För en gångs skull drack jag dock inte tills ölen sipprade ut genom mina porer, vilket jag nog kommer vara ganska tacksam för imorgon. Kvällens höjdpunkt kom i och med den absurda disskusionen om den så kallade orientsåsens existens. Galet roligt.

Under morgondagen möjligtvis KTB.

Kvällens låt: Pet Shop Boys - I made my excuses and left

Göteborgs Filmfestival 2007, del 5

Maffig avslutning på filmfestivalen för min del idag. Maratontittade på tre filmer i rad, med Ida. Vitus, Börn och Ten Canoes. Arty-priset vanns lätt av skitmystiska Ten Canoes, nån märklig aborginsaga med massa nakna män som sprang runt och bajsade i ett träsk. Gillade dock Börn (barn på isländska), svartvit socialrealism dränkt i blod. Nice!

Nio filmer har det blivit allt som allt på festivalen. Jag är ganska nöjd med min prestation. Mest minnesvärd var lätt Destricted, och bäst var nog Infamous. Läskigast var mannen som idag skulle förbi oss under slutet av sista filmen för att han mådde dåligt, och på vägen föll ihop på Ida. Scary Spice till max! Alltså, jag förstår inte, kunde ha inte bara väntat ca fem minuter med sin (förmodar jag) hjärtattack så vi kunde fått se slutet av träskbajsarfilmen i fred?! I dagens samhälle finns det uppenbarligen inte några människor längre som har någon omtanke om sina medmänniskor (utom jag själv såklart).

Dagens låt: Madonna - Nothing Fails
"i'm not religious
but i feel so moved
makes me want to pray
pray you'll always be here"

svankvinnan

Snälla Gud, låt mig aldrig sluta så här: "Jag älskar svanarna". Aftonbladet har alltså träffat svankvinnan, kvinnan som uppenbarligen genom åren har haft över 150 svanar i sin 28 kvadrats lägenhet. Aftonbladet citerar: "Man får mer kärlek från dem än någon människa". Jag bävar för att i framtiden bli svanmannen (eller varför inte ekorrmannen, kråkmannen eller igelkottsmannen), skulle inte funka så bra med min trendwannabe-image.

Observera: Jag älskar Aftonbladet, tänk om inte de hade ställt upp för mänskligheten och träffat svankvinnan, då hade jag fortfarande gått i ovisshet om hennes existens (det är för hemskt att ens tänka på).

Göteborgs Filmfestival 2007, del 4

En söndag med Frida på filmfestivalen. Milos Formans Goya's Ghosts. Stellan Skarsgård som Fransisco Goya och Natalie Portman i en dubbelroll (för att inte nämna de underbart utdragna tortyrscenerna), kan inte bli bättre. Inte så mycket kulturtanter den här gången heller, dessutom lite äkta festivalkänsla som framkallades av en kvinna som gick runt med en "Biljetter Köpes"-skylt innan filmen började. Sjukt roligt.

dynamik

Det här kunde ha varit ännu en klubbkväll på Respekt. Men ikväll ville ödet annorlunda. Rasmus, Shain och jag trotsade naturlagarna och kastade oss ut i det okända, utan nån som helst säkerhetslina, och gick till Storan istället. Klubben var allas vår favorit: Populär. Både Juvelen och [ingenting] var riktigt bra, och på dansgolvet spelades musik som med all säkerhet är alla indiepopares våta dröm (där både Håkan, Jens, Blümchen, Air France och ett PSB-medley ingick). Dynamik i och med att Ida återvänder och Rasmus lämnar. Ska dock, för en gångs skull, försöka att inte hänga upp mig på förändringarna utan helt enkelt go with the flow.

Kvällens snus: Mocca Mandarin
Kvällens dryck: Öl med is
Kvällens låt: Juvelen - Hanna

kein gefühl

Ett par effektiva timmar på KTB
Plus en iskall latte
Och nu är jag på G
(Rimmen når inte upp till Nnekas klass, men ändå)

Dagens låt: Blümchen - Blaue Augen
"Da bleib ich kühl
Kein Gefühl
Kein Ge-fühl"

...not much talent

Tilliander i festivaltältet var sådär (och då är jag positiv), dock var service-björn desto bättre. Kan ju knappast bli roligare än att stå mitt på Järntorget i ett tält och dansa till stenhård dansmusik. Kvällen började dessutom med nån helt absurd prisgala, där priser inom filmindustrin delades ut till bl.a. bästa catering och bästa statist. Galet värre. Något annat som var galet var mitt alkoholintag. Ska dock inte lista hela intaget på bloggen, om det blir allmänt känt hur mycket jag dricker (och fortfarande andas) kommer jag bli ivägförd av folk som vill göra vetenskapliga experiment på mig. Och det vill vi ju knappast (även om vetenskapliga experiment just nu faktiskt är riktigt trendigt [ryktena går om 10 sidor vetenskapliga experiment i kommande Bon]).

Nu KTB!

friday i'm in love

Dressed up to the eyes
It's a wonderful surprise
To see your shoes and your spirits rise
Throwing out your frown
And just smiling at the sound
And as sleek as a shriek
Spinning round and round
Always take a big bite
It's such a gorgeous sight
To see you eat in the middle of the night
You can never get enough
Enough of this stuff
It's Friday, I'm in love

I don't care if Monday's blue
Tuesday's grey and Wednesday too
Thursday I don't care about you
It's Friday, I'm in love

Göteborgs Filmfestival 2007, del 3

Två filmer på festivalen idag: Grounding om Swissairs undergång samt Fur - An imaginary portrait of Diane Arbus. Jag skulle nu kunna skriva om hur fenomenal Nicole Kidman var som Diane Arbus i den absurda sagan om hennes bana in i fotokonsten. Men icke. Istället måste jag spy galla över alla kulturtanter och deras allvetande jävla män som översvämmar filmfestivalen som en nån slags dödlig gräshoppssvärm ur bibeln. Alltså, måste man ha stora blommiga klänningar och glasögon med extremt markerade bågar bara för att man är kvinna och gillar kultur? Måste man dessutom vara högljudd bortom all sans och ständigt kommentera alla filmer med antingen en hög viskning eller ett skratt som säger: "Guuuud, vad jag är kulturell!"? Och deras jävla män. De har fan en otroligt upplysande (läs: självklar) kommentar om allt. Absolut allt! Borde det inte få finnas nån slags gräns på hur klyschig man får vara? Jaja, ska försöka att inte vomera under de tre kvarvarande dagarna av festivalen och nästa gång kulturtanterna kryper fram ur sina hålor (läs: bostadsrätter i Linné) i dessa mängder är inte förrän på bokmässan, och tills dess har jag förhoppningsvis glömt bort hur hemska de är.

Dagens låt: Norah Jones - Sinkin' Soon
(Norah Jones goes Tom Waits med M.Ward. Underbart!)